Kom igen, Misty!

Kapitel 6 - Tävlingsdags

Klockan ringer 05.00 och jag går ner i köket och kollar vad som finns att äta. Jag bestämmer mig för att ta en skål med flingor men jag äter knappt något för jag är så himla nervös. Hur kommer det att gå idag? Första tävlingen för mig. Jag har ju varit med i små tävlingar förut och hoppat 30cm men de räknar jag inte som en riktig tävling.

När jag är klar går jag ut till stallet och ger hästarna sitt morgon foder och Misty får lite extra havre bara för att hon ska bli lite extra pigg. Jag tar av alla Mistys saker och börjar att borsta henne, knoppa manen och fläta svansen. Sedan byter jag till ett mörk blått schabrak och lägger in benskydden i transporten. När Misty har ätit upp lägger jag på henne ett fleece täcke och sätter på lindorna sedan går jag ut med henne till transporten för att lasta på henne.
Misty frustar när hon ser transporten och jag känner hur hon spänner halsen. Hon stannar precis innan rampen och även om jag smackar på henne så rör hon sig inte ur fläcken, när jag börjar att dra lite i grimskaftet så bara travar hon iväg åt andra hållet och jag bara dras efter henne, jag har ingen kraft alls att stanna henne. Lars som hjälper till i vårt stall ser vad som händer och lyckas springa fram och få stopp på henne.
Han sätter på ett kedjegrimskaft och tar fram ett dressyrspö, jag står på sidan av transporten med en longerlina för att kunna ta den runt hennes rumpa och liksom putta på henne.
När vi fått på henne på transporten åker vi, en timme försenade.

När vi är framme på tävlingsplatsen börjar nerverna komma fram och jag blir väldigt skakis och nervös, samma med Misty. Mamma tar fram utrustningen medans jag går lite med Misty runt tävlingsplatsen. Fast det blir inte så mycket att gå, mest trav hehe. När vi kommit tillbaka till transporten är Misty mer intresserad av de andra hästarna och gnäggar som en vilde, man kan nästan tro att hon är en hingst. Vi sätter på utrustningen och går till framridningen.

På framridningen är hon väldigt lugn och hittar inte på några bus som hon brukar göra när hon är hemma. Hinderna går bra att hoppa över, när de är 50 cm hoppar hon mer 80 cm och de är ju lite läskigt för man vet liksom inte hur högt de blir för henne. Idag ska jag ju hoppa 80 cm så kommer hon försöka hoppa ännu högre då?
- Sofia du kan börja rida till tävlingsmanegen, säger en tjej.
Jag rider dit och väntar utanför. En tjej kommer precis ut och de är min tur att rida in, jag tror aldrig jag har varit såhär nervös, de känns nästan som jag ska svimma.

- Nästa ryttare är Sofia Andersson på hästen Magic snow. De är ett 4 årigt hopp-sto. Varsågod och rid!

Jag smackar på och skänklar till galopp och kollar direkt på första hindret. Hindret är blått så de är ju tur, de är ingen ovanlig färg för henne. Vi svävar över dom första hinderna och jag tror verkligen att vi kommer att klara detta, få en bra tid och felfritt!!
Det är de sista hindret kvar och jag skänklar på så mycket jag bara kan. Vi kommer över de och jag hör publikens "iiiiih" vilket betyder att vi kanske inte har klarat det. Jag kollar bak och ser att bommen inte ligger still och är påväg ner. Men efter en sekund börjar publiken applådera vilket betyder att vi har klarat det! På en första plats!!!
Speakern sätter på mikrofonen och säger
- Då har vi en förs...

Misty blir livrädd och jag har precis gett lång tygel. Hon var inte alls beredd på speakern och börjar skena iväg.
Jag klämmer åt med benen men ser att hon är påväg mot ett hinder och jag tar tag i manen men får inte med tillräckligt med hår och Misty viker undan från hindret och jag flyger rätt in i det. Folk från läktaren hoppar ner och försöker få tag på henne men hon springer bara runt och runt med uppspärrade ögon och flåsar.
Folk springer också fram till mig och frågar hur det är med mig, men jag svarar inte eller öppnar ögonen.
Ambulansen kommer in som redan är på plats och kan hjälpa till att fånga in Misty. Ambulansen lägger mig på en bår och lägger in mig i deras bil.
- Älskling älskling hur är det?!! Har du brutit något vad händer?? Har du ont????! Säger mamma oroligt.
- Ta det lugnt! Hon är avsvimmad och har antagligen brutit något eftersom hon har ramlat från en så hög höjd och åkt rätt in i något. Men vi kommer ta med henne till sjukhuset.

Eftersom Linda vill följa med i ambulansen så ringer hon till Lars och han kommer för att ta hand om Misty och köra hem henne, han får också med sig priserna från tävlingen.