Why?

F Y R A

"Hejsan gumman! Har du haft det bra i skolan?" Är första frågan jag får när jag tar ett kliv in i huset. Innan jag hinner svara får jag en ny fråga.

"Har du skaffat dig nya vänner?" Mamma torkar av sina händer på förklädet som sitter runt hennes midja. Det doftar gott i hela huset av lasagne, en av mina favoriträtter.

"Bra tror jag" svarar jag kort innan jag går ner till mitt rum för att lämna min väska och lägga mobilen på laddning.

"Har du skaffat nya vänner då?" Frågar mamma igen när jag skuttar upp för trappan. Måste hon fråga? Kan hon inte bara låta mig vara ensam? Jag har ju redan en bästavän. Min skrivbok.

"Eh ja, två stycken" svarade jag. Jag vet inte om vi är vänner. Jag vill inte ha några vänner iallafall, för i slutändan kommer dom bara lämna  mig.

Manda och Emelie frågade om jag ville följa med till stan och gå på ett café, efter det skulle dom shoppa lite. Men jag tackade nej. För dom frågade ju bara för att va snälla och trevliga, inte för att dom ville att jag skulle följa med.

Plötsligt ringer det på dörren och mamma ropar att hon öppnar. Jag suckar och hoppas på att det inte är till mig.

"Julia, kom. Det är till dig" ropade mamma. Jag sprang upp för trappan så att det lät som att en stor elefant var på väg.

"Åh hej Julia" i hallen stog Manda och Emelie. Jag ler lite och hälsar tillbaka.

"Ehm vill du följa med till stan?" Frågar Emelie och ler. Jag skakar på huvudet.

"Nej tack men tack att ni frågar" svarar jag bara.

"Men jo klart att du ska med, du kan äta sen eller på stan" lägger mamma sig i nu också? Då måste jag gå.

"Men Shawn kommer va i stan och ha en mini konsert och vi har köpt dom bästa platserna så att vi inte behöver köa i hundra år" sa Manda. Hon kan inte mena allvar. Eller säger hon så för att jag ska följa med? Vänta lite nu? Hur vet hon att jag gillar Shawn Mendes? Ah, vem gillar inte Shawn?

"Nej, skojar ni?" Frågade jag chockat.

"Nej det är sant. Hundra procent"

"Men va? Jag kan betala tillbaka hur mycket kostar det?" Frågade jag och höll på att gå ner för att hämta min plånbok. Det va min grej, att sakta gå därifrån när jag pratar eller när nån annan pratar. Men det är typ som en vana, jag kommer på efter jag gått att personen håll på att prata. Men jag hör ju ändå vad dom säger så..

"Nej nej, det behövs inte. Det va inte så dyrt"

"Nej precis, dessutom så ville vi köpa platsen till dig. Det va inte direkt så att du frågade om vi kunde köpa den" konstaterade dom. Jag gav med mig och drog på mig mina skor och vi gick mot bussen.

***

Kort och dåligt kapitel jag vet, men det är bättre än inget..