Why?

F E M

"Men Julia, nej du behöver inte betala tillbaka" klagade Emelie. Alltså biljetten kostade 500 kronor, det är klart att jag ska betala tillbaka det då. Jag är inte värd att dom ska lägga så mycket pengar på mig. Tänk vad mycket choklad dom kan köpa för femhundra kronor istället.

"Vänta, kan jag få era nummer?" Jag hade fått en idé, jag kan ta deras nummer och swisha 250 till båda. Efter en stund plingade deras mobiler till och båda fick en rynka i pannan.

"MEN JULIA FÖRIHELVETE!" skrek Manda och gick emot mig. Jag höll upp händerna i en oskyldig gest och backade.

"Vadå, jag gjorde bara det mest rätta här" skrattade jag. Efter en stund kom Emelie fram och ställde sig bredvid Manda.

"Nu måste vi avrätta dig för att du betalade tillbaka" Jag skrattar åt Emelies ord och skakar på huvudet. Jag vänder på klacken och springer åt andra hållet och hör deras skrik och steg bakom mig. Snabbt vänder jag på huvudet för att kolla vilket avstånd vi har och plötsligt tar allt stopp och jag ramlar ner på den hårda marken. Vem fan är det som står i vägen nu då? Om man ser att tre tjejer kommer springandes i full farten ska man akta på sig fort som fan och inte stå kvar.

"Oh I'm sorry" jag identifierade rösten som en kille, men varför pratar han inte svenska, vi bor liksom i Sverige.
Okej Julia, chilla lite. Det finns människor med andra språk här också.

"Åh hej, det gick bra. Det var mitt fel, förlåt" sa jag snabbt medans jag kollade upp på lillen som stog lutad över mig. Jag känner igen honom. Det är killen i skolan, Ashton tror jag han hette. Han rynkade på pannan och kollade oförstående på mig.
Jag gjorde en inre facepalm när jag kom på att jag pratade svenska med honom när han pratade på engelska. Kan han inte svenska eller? Nej kanske inte, annars skulle han pratat på svenska.

"Oh, it was my fault, sorry" mumlar jag snabbt. Varför sitter jag ens kvar på marken? Jag reste mig upp, eller försökte iallafall för han stog för nära. Plötsligt får jag en smärta i huvudet och inser att jag nyss slagit in mitt huvud i hans.

"Outch sorry again" skrattar jag fram.
Han sträcker fram sin hand och jag tar tag i den och ställer mig upp. Jag borstar av lite smuts från mina ljusa shorts. 

"Hey Ashton" en hög röst får honom att vända som om. Han ger mig en ursäktande blick och börjar gå mot ett gäng med killar. En av dom var den där dumma killen från skolan.

Jag vänder mig om mot Emelie och Manda. Dom kollar på mig med en blick jag inte kan tyda och faller sedan i ett skratt.

****

Förlåt för kort och dåligt kapitel. Förlåt för att jag inte uppdatera tidigare.  Asså jag hade så mycket att göra pga skolan, har valt gymnasium nu iallafall och har massa prov och inlämningsuppgifter.

Ingen bryr sig, varför skriver jag ens det?