Ett mörker har omslutit landet Nallvera. Skuggor vandrar fritt. De sprider död, kaos och skräck med sig vart de än går. Ingen går säker. Vissa skuggor tar mänsklig form men deras ögon är döda. Kahor, en skugga med mäktiga krafter har tagit kontroll...
En skugga går i genom byns gator. Den bär på Kahors symbol. En rund cirkel med svart och vita spiraler i.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Den sätter eld på hus efter hus. Byborna flyr det blir kaos. "Mor, far!?" en liten pojke på ungefär fem år står helt förstelnad och ser när hans hem går under. Skuggan försvinner. Byns äldste lägger handen på pojkens axel. "De kommer inte, Pyro" pojken går ner på knä, tårarna rinner ner för pojkens kinder. "Kom" byns äldste tar pojkens smutsiga hand och ser in i pojkens rödgråtna ögon. Pyro sväljer ner de sista tårarna och går med tunga steg ner mot resten av byn. Flera bybor går de till mötes. Folk viskar omkring dem "pojkstackarn var alldeles för liten för att mista sina föräldrar". "Tänk att han inte gråter". De går in i ett gammalt hus som undkom elden. En kvinna kommer dem till mötes i farstun. "Vad har jag sagt om..!" börjar hon i frustrerad ton. Hon kommer alldeles av sig när hon ser pojken. "Men vad.." byns äldste tystar henne. "Vi tar det senare Ellie" hon nickar lite chockat. "Kom här...." hon leder försiktigt in Pyro i ett litet kök och sätter honom vid bordet. "Hungrig?" Han skakar på huvudet. "Bara trött" Ellie nickar. "Kom jag har en gäst säng på ovanvåningen" hon bäddar ner honom innan hon går ner igen. "Far? Varför tog du med honom till mig" byns äldste sitter vid det lilla bordet. "Du har ju alltid önskat dig barn, och just nu behöver han ditt stöd. Hans föräldrar omkom i branden" Ellie nickar trött och sätter sig ner på stolen bredvid. "Okej, jag ska försöka".
Några dagar senare har de hittat Pyros föräldrars kvarlevor och begravningen ska ske. Pyro står med nerböjt huvud och stirrar stint ner i marken. När allt är klart börjar byborna vandra hemåt. Men Pyro stoppar dem. "Jag skulle vilja säga något" deras blickar vänds mot honom. "Jag vet att det är många av er som har mist någon ni håller kär. Jag tror också att det är någon av er som sörjer mina föräldrar. Men jag ber er att inte göra det. Deras leende är det sista jag minns av dem och jag vill att ni också ska minnas dem som det. Jag minns också de ord de sa till mig, och nu vill jag gärna dela dem med er. Försök att le även när något känns svårt, det gör att man känner sig bättre till mods" ett leende trädde fram på Pyros läppar.
De var tillbaka i stugan. "Pyro, jag vill att du ska veta att jag tyckte att det du sa där var mycket modigt". Ellie kramade om honom.
Senare samma kväll. Det knackade på dörren. Det var byns äldste. "Är Pyro där" Ellie skakade på huvudet. "Han sover" "vi hittade denna i askan av huset" det var en dolk. "Har ni tittat på bladet?" undrade Ellie fascinerat. "Vi kan inte få ur den ur slidan, men ge den till Pyro när han är mogen" Ellie nickar.
