Mörkrets tid Hämndens förföljare

Kapitel 1 En dag återstår

(9 År senare)

Ellie sitter i vid det lilla köksbordet och tittar ut genom det grumliga fönsterglaset. Utanför står Pyro. Han håller en yxa i handen och svingar den som ett svärd över huvudet.
"Kanske det börjar bli dags" mumlar hon för sig själv. "På hans sextonårs dag får det bli"
Hon reser sig och vandrar ut i trädgården. "Hur går det med veden Pyro?" Han rycker till och vänder sig om.
"Bra...eh... nästan låt mig bara..."
"Det är okej. Låt mig sköta resten. Gå in till byn och handla lite" han nickar och släpar benen efter sig mot marknaden. Han har inte låtit sig själv vara barn sedan hans föräldrar dog, tänker Ellie när hon ser honom gå sin väg.

Varför är jag ens kvar här? Jag borde leta efter den. Pyro stirrade ut över marknadsplatsen. Han småspringer ner för kullen och in på marknaden. En varm och härlig doft sprider sig igenom gatan. Nybakat bröd. Kryddor, grytor och lukten av fisk. "Hej Pyro är det något du ska köpa till Ellie idag?" Han vänder sig om. Där står Enre, bagaren. Hans vita skägg är fyllt med brödsmulor och vart han än går följer doften med nybakat bröd.
"Ja, jag ska handla bröd, fisk och en ny kniv"
"Då kan du följa med mig, jag är påväg tillbaka till bageriet"
"Visst" Pyro får fram ett leende på läpparna.
"Vet du Pyro, jag måste bara säga det känns som överallt du går sprider du glädje"
"Och där du går stinker det ny bakat bröd"
Han skrattar hjärtligt och dunkar honom i ryggen. "Kom nu, så går vi in"
Bageriet är varmt och behagligt tack vare ugnarna. "Hej Pyro!" Det är Kylie. "Hur mår Ellie?"
"Hon mår bra, men hon känner sig nog lite ensam. Du kan ju hälsa på någon gång" han rodnar och mumlar något om "har mycket att göra" eller något sådant. "Oj varför sa ni inte att vi hade gäster" det är Enres fru Myrta. "Kylie ta fram ett par rejäla brödlimpor"
"Ja far" Kylie går in i köket och kommer ut med ett par brödlimpor. Han viker in dem i paper och räcker över dom. Pyro plockar upp två vialer och lägger dom på disken. Han tackar och vandrar ut på gatan igen. "Och nu fiskaren" fiskaffären ligger bara över gatan. Doften av fisk slår som en våg över Pyro och han för anstränga sig för att inte spy. "Pyro" Heltrem fiskarens son stirrar på honom. "Vad gör du här din djävulsunge!"
"Låter bli att äcklas av din stank kanske. Nej jag är här för att handla fisk såklart"
Han drar upp ett par fiskar och slår in dem.
"Här, stick nu!"
"Ska jag inte betala?"
"Nej om du stannar en minut längre så kommer jag inte tänka på annat än att slå dig"
Pyro går där ifrån.
Han går vidare till smeden.
"Hej Non. Har du någon fin kniv till salu?"
"Ja, absolut Pyro. Det har jag alltid, här kan du ha en titt på dem" han gör en gest med handen. På väggen hänger knivar stora som små. En fångar Pyros uppmärksamhet. Dens blad är silveraktigt och handtaget är prytt med olika gamla symboler. Han tar ner den och väger den försiktigt i handen. Den är välbalanserad med skarpt blad. "Du har en vass syn, men tror du inte att du hellre vill ha en kökskniv? Den där är till för att slåss med"
"Det är den här sorten jag letar efter"
"Så du ska ge dig av nu? Jag hade väntat mig att du gjort det tidigare"
Pyro nickar. "Jag ger mig av imorgon. Det är på min sextonde födelsedag"
"Jasså då får man gratulera. Här du får den som present" han slängde över kniven.
"Tack men...."
"Inga men. Stick iväg nu" han log och knuffade Pyro lätt mot utgången.