En vän för livet

Del 2. En häst?!

En häst.
- mamma stanna! Ropar jag och hon tvärbromsar.
Jag öppnar dörren och kastar mig ut ur bilen.
- vad gör du?! Frågar mamma.
Jag ser hur hästen ser på mig med sina mörka bruna ögon, det var som att mitt hjärta hoppade till, som att det var min vän jag funnit, den jag skulle ha för evigt. Jag öppnar munnen för att säga något, men plötsligt öppnar mamma dörren och ropar på mig och den vänder den in i skogen och galopperar iväg. Jag står kvar en stund, helt stilla och bara stirrar ut i den tomma skogen.
- jag tyckte att jag såg något, säger jag och går in i bilen igen.
Mamma suckar irriterat.
Vi sitter under tystnad i bilen, eftersom när mamma är irriterad, vill hon inte prata.
Bilens fart saktar ner och grusen knastrar under däcken.
Sedan stannar vi och mamma går ut ur bilen och med raska steg till dörren och går in.
Jag sitter kvar en stund och tänker, har den rymt, måste jag hitta ägaren?
Sedan går även jag ut ur bilen och jag rusar upp på mitt rum och låser dörren.

Nästa dag vaknar jag av solens varma strålar som söker sig till mitt ansikte.
Jag ser på klockan, halv sju.
Om en halvtimme ringer klockan.
Plötsligt kommer allt tillbaka, hästen, allt!
Och jag får en underlig känsla, en känsla som säger att jag måste hitta den!

Jag tar på mig jeans och en t-shirt med en huvtröja, ett par skor och klättrar ut genom fönstret.
Jag landar mjukt på gräset och sedan springer jag, över ängen och in i skogen...