Gallskrik

27/4-1985

"Svartögd flicka" skrev jag snabbt in i sökrutan.
Det kom fram en massor av flickor i min ålder eller yngre som hade helsvarta ögon, men ingen bild på flickan jag sett i skogen. Jag fortsatte bläddra ner i bilderna, men slutade då jag kände en hand på min axel. Jag stelnade till.
- Du kommer inte hitta mig där, jag är inte som de. Hörde jag en röst bakom mig säga, och rösten var bekant. Det var Luna.

Hur i hela friden hade hon tagit sig in hit
till mitt rum? Jag hade inte hört någon öppna dörren eller gå här inne. Vad gjorde hon ens här? Vad ville hon mig? Jag vågade inte ifrågasätta henne så jag  vände mig långsamt om och kollade på henne, och hon skrämde mig lika mycket som hon gjorde i skogen. Hennes svarta ögon glodde stort på mig och det fick mig att rysa ganska rejält.

Hon lade sin hand på handen jag hade på tangentbordet och flyttade på den. Hennes hand var iskall och hennes hud kändes livlös.
"Luna Archer" skrev hon i sökrutan och klickade sedan på enter.

Det första som dök fram var en bild på Luna. Hon lät mig ta över datorn. Jag klickade på bilden och förde mig vidare till en sida med lite text.

Samma bild som jag nyss tittat på lyste fram på sidan och bredvid den stod Lunas fullständiga namn, "Luna Blair Archer Hale". Under stod det vilket år hon föddes, vilket var 1986. Sedan stod det saker jag inte brydde mig tillräckligt mycket om för att kunna memorera det, så som vad hennes föräldrar hette, vart hon bodde och föddes och vilket skola hon gick på. Det stod även något om någon psykiatri som jag inte riktigt förstod. Allting verkade normalt tills jag började fundera ordentligt på årtalet. 1986 var 31 år sedan, och Luna kunde omöjligt vara 31 år gammal. Jag kollade bak på Luna men hon lyfte inte blicken från dataskärmen.

Jag kollade tillbaka på skärmen, skrollade ner lite och kollade noggrant på sidan. Jag kände hur hela min kropp stelnade till när jag läste meningen "Omkom 1999. Dödsorsak: Självmord" på sidan. Hon kunde inte vara död. Då hade hon inte kunnat stå här, förutom om hon var en ande eller något liknande.  Jag hade aldrig trott på andar, men vem var det som stod bakom mig nu om det inte var en död flicka? Jag hade velat tro att det bara var ett skämt, men när jag klickade bort sidan fanns det säkert 100 sidor till där det stod samma saker.

Jag visste inte hur jag skulle reagera, men Luna verkade tycka det var kul då jag kunde höra henne fnissa i bakgrunden.

Jag kom på mig själv med att ha glömt bort att andas så jag tog ett djupt andetag och samlade samt mod till att börja prata.

- Vad är detta? Lyckades jag klämma fram.

Inget svar.

- Är du..död? Viskade jag men en darrande röst.

Luna slutade skratta och övergick till att bara le, hon nickade.

Jag vägrade att tro på det. Detta måste ha varit något sjukt och överdrivet skämt.

Jag ryckte till av att min dörr till rummet rycktes upp.

- Hej gubben! Hörde jag min mamma ropa. Jag  vände på hela stolen och svarade.

- Åh hej!

- Så, vem pratade du med då? Frågade hon och kollade runt i rummet?

Jag pekade där Luna stod och sa;
- Luna!
Mamma kollade bekymrat på där jag hade pekat och sedan på mig?

- Vem, sa du?
Jag kollade på stället jag pekade på och märkte att Luna inte stod där längre.
Snabbt ställde jag mig upp och började leta runt i rummet. Men hon var inte kvar.
- Hon var ju nyss här! Ropade jag.
Mamma skakade på huvudet och iväg.
Jag gick till dörren för att stänga den efter mamma och precis då dök Luna upp igen.

- En sak bara; berätta inte för någon vem jag är så slipper jag göra de illa. Sa hon och blinkade med ena ögat, sedan bara försvann hon igen.