Beskyddaren

Kapitel 2

men ni har ingen aning om vad  jag gör förutom att röja undan folk som inte vill samarbeta...

Stormvinds perspektiv:

Varför sa jag så där, tänkte jag medan jag sprang igenom skogen. Så fort jag hade sagt den där korkade meningen sprang jag iväg så fort jag kunde och lämnade en förbryllad prins bakom mig. Jag kunde ju ha avslöjat en massa hemlig information, jag hade kunnat säga vad som helst när de där vackra ögonen tittade in i mina. j

- Sluta Stormvind! sa jag argt till mig själv. Varför måste du vara en sådan idiot? 

Tillslut kom jag och Cody fram till vägen. Jag saktade av och började gå i rask takt istället. Cody lunkade på bredvid mig. Att springa lockar till sig uppmärksamhet, något man inte vill dra till sig i de här trakterna. Om man går för lugnt så kan det locka till sig rövare, de tror att man är en fattig bonde, inte så rik att Ministeriet bryr sig om en, men tillräckligt rik för att ha lite pengar och smycken på sig. Nu kom vi fram till ett litet berg med vackra blommor. Eller ja, många tycker att det är vackert men jag själv tycker att det är ganska vanligt. Men det förstås, jag har ju bott i Brief i hela mitt liv så min åsikt kanske inte hör till de vanliga. 

Jag och Cody fortsatte följa vägen, och snart började det dyka upp små hus på ängarna runt omkring oss. 

- Hej Stormvind! hörde jag en bekant röst ropa. Jag vände mig om och såg min bästa vän Maia med det långa håret fladdrande i vinden komma mot oss. 

- Ännu en avklarad, svarade jag med ett trött leende. Jag var smutsig och trött och ville inget hellre än att få komma hem, krama mina föräldrar och ta ett varmt bad. Men man kan ju inte ignorera sin bästa vän. 

- Gick allt enligt planerna? frågade hon tyst och sneglade omkring för att försäkra sig om att ingen hörde. 

- I stort sett, svarade jag och tänkte på mitt möte med prinsen. Det är nog ingen idé att berätta om det, och det är ju ändå inget som kommer att påverka framtida planer. Jag berättar inte. 

Maximilians perspektiv:

- Jag hade ett intressant möte med en lite speciell person idag. Min tvillingsyster Elaene vände långsamt på huvudet och såg på mig där jag stod i den breda dörröppningen. 

- Jaså, sa hon och hennes klargröna ögon borrade in sig i mig. Med vem då?

- Personen som styr det här landet, svarade jag. 

- Vem då? Pappa? har han äntligen börjat se saker från en annan vinkel? undrade Ealene nyfiket. Jag log lite åt henne och sa

- Nej, du har rätt i att han regerar i detta landet, men vi vet båda två att det enda skälet att han fortfarande sitter på sin tron och inte har en kniv i ryggen är Stormvind. Ealene nickade. 

- så som du säkert redan har räknat ut så träffade jag på Stormvind hos lord Henry. Hon hade satt sig i ett träd med sin lilla varg och väntade ut vakterna när jag kom förbi. 

Jag kom ihåg hur hon hade hoppat ner, med en katts smidighet och landat framför mig. Jag log lite snabbt åt minnet men tystnade snabbt när jag insåg att min syster stirrade på mig. 

- Så du menar alltså att du träffade Stormvind? sa hon forskande och lite argt. Och att du inte bara såg henne utan att du också pratade med henne? Jag nickade och lät henne fortsätta.
-Så du träffade alltså den viktigaste och mäktigaste personen i hela landet och fångade henne inte? Ropade inte på vakterna som du hade med dig så att ni kunde ha fört henne till slottet? 

Jag suckade och svarade att nej, det gjorde jag inte. 

JAG VEEET ATT DET ÄR ETT KORT KAPITEL, SORRY FÖR SÄMST UPPDATERING OCH SÅNT DÄR, JAG SKA FÖRSÖKA BÄTTRA MIG NU NÄR DET ÄR SOMMARLOV OCH ALLT 😁😙 LÖÖÖV YAAA😙😙❤