"Oscar?" yttrade han frågandes vilket fick mig att ändra fokusen från filmen till honom som låg precis bredvid mig i soffan.
Jag hummade till svar och tittade in i hans gröna ögon. Hans ögon som var så otroligt vackra. Som nästan alltid speglade glädje, men nu nästan osäkerhet?
"Jag har velat säga det här länge nu men jag vet liksom inte riktigt hur jag ska säga det men eh, du förstår, jag eh, gillar dig. Väldigt mycket" mumlade han osäkert utan att ens våga titta på mig.
Orden som kom ur honom chockade mig trots att jag tidigare redan anat det, men jag ville inte att han skulle känna så för mig.
Utan att svara honom eller ens ge honom en blick satte jag mig upp med huvudet i ansiktet med en suck.
Jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag vill inte behöva svara honom med "förlåt men jag gillar inte dig på samma sätt" tillbaka för fallet var inte så. Jag tycker om honom med, men är för rädd.
"J-jag förstår om du inte gill-" började han innan jag avbröt honom.
"Det är inte det Felix, j-jag vet bara inte hur man gör" yttrade jag.
"Vet inte hur man gör vadå?" frågade han försiktigt.
"Jag vet inte hur man gör för att inte vara rädd att bli älskad eller sedd" svarade jag honom, citerade nästan Ulrik Muther, för den meningen beskrev mig så bra.
"Jag är rädd för att du ska älska mig och att jag ska älska dig. Jag är rädd för vad ett möjligtvis förhållande skulle innebära. Jag är rädd för allt Felix!" utbrast jag och lät samtidigt en tår rinna ner för mig kind.
Efter jag yttrat de meningarna blev jag chockad över att jag faktiskt hade delat med mig av några av mina tankar, de som jag aldrig hade tanke om att någon skulle få veta.
"Oscar, du måste våga slänga dig ut i det du är rädd för för att kunna ta dig någonstans. Låt dig själv falla och låt mig fånga dig, trots att du är rädd" yttrade han lugnt.
"Men tänk om du inte fångar mig när jag faller? Tänk om du ångrar dig, låter mig falla och låter mitt hjärta gå i tusen bitar?" fick jag ur mig bland mina tårar.
"Om du faller utan att jag fångar dig, om jag låter ditt hjärta gå i tusen bitar, var då inte rädd att få mitt hjärta att gå i tiotusen bitar" yttrade han.
Jag vände upp blicken och såg på honom. Ett försiktigt leende prydde hans fina läppar och jag gjorde som han sa. Slängde mig ut i det jag var rädd för, iallafall en liten stund. För strax efter pressade jag mina läppar mot hans i våran första kyss.
***
Kommer publicera alla kapitel ja skrivit på denhär de kommande dagarna och sen får vi se om jag fortsätter på den, känner aldrig för att skriva längre så
ESTÁS LEYENDO
Jag vet inte hur man gör -Foscar
Fanfic"Jag är rädd för att du ska älska mig och att jag ska älska dig. Jag är rädd för vad ett möjligtvis förhållande skulle innebära. Jag är rädd för allt Felix"
