Skör som en fjäril

Del 1

Sommaren for förbi, liksom vinden den där sommarkvällen de var vid sjön, när allt som hördes var den ljumma brisen och hennes änglalika skratt.

Nu är det mitten på september och den ljumma sommarbrisen är i stället sval i den Irländska staden. En rysning letar sig längs ryggraden där han går från bilen fram till det lilla huset längst ner på gatan, och som så många gånger förut öppnar han dörren och kliver in.

"Jace, jag är hemma nu!" ropar han. I vanliga fall skulle hon ha kommit rusande från köket iklädd förkläde och en diskhandduk över axeln. Men inte idag. Nej, idag ligger huset i tystnad. Det enda som hörs är det tickande ljudet från klockan på väggen i köket. Han kollar alla rum, tills han kommer till rummet längst ner i korridoren. Rummet där de har så många vackra minnen tillsammans. Han öppnar dörren med ett svagt klick. Där inne på den noggrant bäddade sängen ligger hon, hans ängel, hans vackra underbara Jace. Hennes korta, röda hår i vågor mot kudden. Hennes ögon är slutna och på hennes läppstifts röda läppar leker ett mjukt leende. Hennes magra kropp i en av hans tröjor som hon älskar, ett par svarta stuprörs jeans och mys tofflorna han gett henne i slutet av Augusti. Han tassar tyst fram till sängen där han böjer sig ner på knä och smeker hennes lena kind. Den vanligtvis varma och rödrosiga kinden är nu kall och blek.

"Jace?" säger han mjukt men får inget svar.

"Jace? Snälla vakna" utbrister han, denna gång högre. Hans ansikte förlorar all färg då han inte hittar någon puls. Hela hans värld bryts samman då han tar hennes lilla hand i sin, flätar samman deras fingrar medan tårarna rinner ner för hans kinder.

"Snälla Jace, snälla kom tillbaka" viskar han "Snälla"

En sval bris letar sig in i rummet genom det öppna fönstret längs kortändan, smeker hans bara axel som en mjuk fjäder. Så där som Jace alltid rörde vid honom. Från nattygsbordet bredvid honom blåser något ner och han ser ner på föremålet. Ett kuvert, med hans eget namn på, skrivet med Jaces handstil och ett hjärta bredvid. Hans händer skakar lätt medan han försiktigt öppnar det, rädd att det kanske går sönder. I kuvertet ligger ett prydligt vikt papper med hennes vackra snirkliga handstil.

'Min kära, älskade Niam'

När du läser detta är jag redan djupt inne i drömmarnas värld där jag kan vila fridsamt i resten av all evighet.

När du läser detta tror du att jag lämnat dig.

Du tror att det är ditt fel.

Men snälla, underbara du, klandra inte dig själv.

Jag har inte lämnat dig, det skulle jag aldrig kunna göra.

Du minns väl den där sommarkvällen för två år sedan, då du bad mig att bli din flickvän.

Minns du vad du sa när jag svarade ja?

Du sa "Du och jag för alltid. Vad som än händer kommer vi alltid finnas där för varandra" innan du kysste mig.

Kommer du ihåg det?

Jag kommer alltid att vara med dig, i ditt hjärta, i ditt minne.

Jag är sjuk Niam.

Cancer.

Leukemi.

Fem månader hade jag haft kvar om jag hade tagit cell behandlingar.

Men jag vill inte gå igenom det, varken för mig, dig eller min familj.

Det som vi förut trott var Anorexia har hela tiden varit Leukemi.

Det är en hemsk sjukdom, och jag vill inte att ni ska behöva se mig tyna bort för att sedan dö i smärta.

Det vill jag verkligen inte.

Detta är för allas bästa.

Jag älskar er mer än allt annat, glöm aldrig det.

Till Pappa ligger det ett brev på hans skrivbord, där jag förklarar allt.

Säg till Ronnie och James att jag är på resa i drömmarnas värld och att dem kommer träffa mig där.

Ronnie kommer ställa frågor, svara så gott du kan.

James, kommer fråga vart jag är men kommer troligtvis sluta med tiden.

Han är så liten och kommer troligtvis inte minnas.

Snälla berätta för dem att jag älskar dem av hela min själ och jag finns där när dem behöver mig.

Niam, snälla ta hand om dem.

Jag vet att pappa kommer ta det hårt, hans sjukdom dödar honom sakta.

Snälla, snälla Niam se efter dem.

Du är starkare än du tror och jag finns alltid där för dig när du behöver mig.

Jag älskar dig Niam.

Puss och kram

Din Jace <3 '

Med skakig hand lägger han försiktigt tillbaka brevet i kuvertet. Sedan kryper han ner i sängen bredvid Jace och omfamnar hennes magra kropp I sin.

"Jag älskar dig också. Och jag lovar att ta väl hand om dem. Vila i frid min älskade" Viskar han innan han sluter ögonen och låter tysta tårar falla från hans kind, ner i Jaces blodröda hår.

------------