Skör som en fjäril

Del 2

Hösten blev till vinter, till vår, till sommar...

Tio år.

Eller ja, egentligen var det ju 10 år, 9 månader och 17 dagar, sedan den där dagen då hon gav sig av in i drömmarnas värld.

Mycket har hänt under tiden som hon varit borta.

Den första månaden spenderade de tillsammans.

Sean blev sjukskriven på grund av sin sjukdom och dog sedan fyra år senare.

James började i skolan, de andra eleverna retade honom. Han var den där eleven, vars mamma lämnade honom, pappan dog, äldsta systern tog livet av sig och den andra systern försökte men misslyckades. Dem sa att han förtjänade det, för att han var konstig.

Ronnie började gymnasiet. Hennes första pojkvän var otrogen, och hon försökte ta livet av sig ett fler tal gånger efter sin pappas död.

Men genom alla tuffa tider fanns Niam där. Han tog hand om dem, berättade om alla lyckliga stunder som han och Jace hade delat.

Han var där och påminde dem om att Sean och Jace vakade över dem från himlen, stolta över hur starka dem var och att de var älskade.

Niam var deras hjälte, han var stark och världens snällaste, det sa de båda två till alla.

De visste att han alltid hade brevet från Jace i fickan och hennes ring i ett halsband runt nacken.

De kunde höra hur han ofta grät på natten och brukade komma in tassande för att trösta honom, precis som han gjorde med dem.

Och så brukade de somna, i en enda stor familjekram.

För det var det de var.

En familj.

Nu är det sommar och det är dagen då Ronnie fyller 18 år.

Skolan har hon gått ut, och till hösten ger hon sig av till College.

Det är också dagen då Niam och Jace skulle ha firat 12 år tillsammans.

"Ron, du är jätte vacker, kom nu gästerna väntar" Uppmanar Niam och kramar henne. Men han får bara en sorgsen suck till svar.

"Vad är det som tynger ditt hjärta?" Frågar han och kollar in i hennes ögon med oro.

"Nej... Alltså... Jag bara.... Det är så fånigt.." Suckar hon till svar och kollar ner på sina händer.

"Ingenting du säger är fånigt Ron" Svarar Niam sanningsenligt.

"Jag bara önskar att, att Pappa och Jace var här" Berättar hon sorgset och tittar upp på honom.

"Dem är alltid med dig, här inne" Säger han och pekar på hennes hjärta.

"Jag vet men... Jag sa ju att det var dumt" Svarar hon tvekande.

"Inga men unga dam, dem är med dig och jag vet att dem är så otroligt stolta över hur stark och vacker du har blivit. Du är en underbar ung kvinna, precis som Jace" Berättar han och genom det öppnade fönstret slinker en varm och mjuk sommar bris in i rummet och smeker deras hy som en mjuk fjäder. På spegel kanten landar den vackraste av fjärilar.

"Du har rätt det är dem" Säger Ronnie med ett kärleksfullt leende mot fjärilen. Sedan rätar hon på ryggen och sveper graciöst ut genom rummet.

"Tack Jace för att du vakar över oss, var försiktig där ute" Säger Niam till fjärilen som nu flyttat sig till hans utsträckta hand innan den viftar på vingarna förstående innan den flyger ut genom fönstret.