Det ingen vet | M&M

Kapitel 1

Andfådda andetag lämnade min mun när jag gick genom skolans långa ljusa korridor påväg mot mitt skåp, Det var som om rummet gungade lite lätt fram och tillbaka. Jag vinglade till och det såg ut som att golvet kom närmare, med en dämpad duns landade jag på det hårda stengolvet. Ett kvidande ljud lämnade min mun men jag var för svag för att resa mig upp igen och fortsätta gå. Huvudet bultade, jag måste ha slagit mig. Det kändes som att min arm vägde flera ton när jag långsamt sträckte upp armen mot pannan där jag mycket riktigt kände en bula. Det här var andra gången idag som jag hade ramlat ihop. Gången innan hade det varit lärare i närheten som kunde hjälpa mig upp men nu såg jag ut att vara ensam.

Långt borta hördes en röst, det var någon som nynnade på en låt. Vem det var och vilken låt som hördes vet jag inte. Paniken spred sig i kroppen, jag måste bort härifrån innan personen såg mig. Här var jag helt hjälplös utan någon eller något som skydd.

|Martinus perspektiv|

"Ohh baby you should go and love yourself, and if you think that I am still holding on" jag avbröt mig själv med att nynna på låten. Var det någon som låg på golvet där borta? Det såg ut att vara en tjej, personen hade iallafall väldigt långt brunt hår. Jag skyndade mig fram och drog ut hörlurarna ur öronen. Nu såg jag att det var den nya svenska tjejen från 8A som låg på golvet. Den lilla skolan här i Trofors hade inte mer än 150 elever så när någon ny började spreds det till ALLA. Gud va vacker hon var.

"Trenger du hjelp?" Frågade jag. Hon såg upp på mig med skräckslagna ögon och skakade frenetiskt på huvudet. Jag sträckte ändå fram min hand emot henne, hon tittade på den som om hon inte visste vad det var eller vad hon skulle göra med den tills hon försiktigt tog tag i den och lätt mig dra upp henne. Hon kunde inte väga mycket mer än 20 kg, det var ungefär som att plocka upp ett papper från golvet.