|Leahs perspektiv|
Jag stängde försiktigt den ljusgrå dörren in till det stora vita huset. "Jag är hemma" skrek jag men fick inget svar, skönt jag var ensam. Jag sparkade av mig de smutsiga svarta uggsen, satte ner den gråa ryggsäcken på golvet och slängde av mig den svarta dunjackan på bänken i hallen. Jag hasade mig in i köket där jag öppnade kylskåpet och plockade fram den naturella lättfilen. Jag brukade alltid undvika att äta när jag inte behövde men jag måste ha lite energi eftersom att jag knappt kunde stå upp nu så jag var tvungen. Ur ett skåp över diskmaskinen plockade jag fram en skål som jag hällde upp en pytteliten klick med fil i.
Jag åt riktigt långsamt för att få njuta så länge som möjligt utav den beska smaken, efter 3 skedar var den slut och jag ställde in skålen i diskmaskinen.
Jag drog fram vågen som stod under handfatet, öppnade badrumsskåpet och tog fram ett paket med bindor, längst ner i paketet under bindorna låg måttbandet som jag smidigt plockade upp. Jag sate upp mitt vågiga bruna hår i en slarvig bulle på huvudet och öppnade toalettlocket, satte mig på huk framför toalettstolen. Jag tryckte bak mina beniga fingrar så långt bak jag kunde i halsen och lät den vita vattniga vätskan rinna ut ur min mun. Jag satt där och hulkade tills det kom blod, det var då jag spolade och gick fram till handfatet, plockade upp tandborsten och började borsta tänderna. Daisy från Marc Jacobs var parfymen som fick dölja den fräna luften av spya i badrummet idag.
Jag klev med rangliga ben upp på vågen, 30kg. FAN. De va ju ett helt kilo mer än igår. Besviken på mig själv och på siffran som visades på vågen plockade jag upp måttbandet från golvet och mätte runt armarna, benen och magen. Jag tittade äcklat på min kropp i helkropps spegeln framför mig och det var inte förens nu som jag märkte att tårarna strömmade ner för kinderna. Med darrande fingrar plockade jag upp rakbladet från hyllan i skåpet och drog snabbt ett nytt jack i armen över de gamla, det brände så skönt. Aggressivt drog jag lite fler drag. Det var som att den psykiska smärta jag känt bara en kort sekund innan nu överröstades utav den svidande känslan i armen, jag avbröts. "Jag är hemma" hörde jag mammas ljusa röst skrika från hallen. Shit, Klumpigt samlade jag ihop mina tillhörigheter och gömde dem på de vanliga platserna innan jag hoppade in i duschen. Duschvatten drog med sig blodet som rann från min arm ner i avloppet och det sved som in i helvete. Det här var min hemlighet, det är det som ingen annan vet.
Ett kort kapitel men vill liksom så snabbt som möjligt att det ska börja hända saker with the boys.
YOU ARE READING
Det ingen vet | M&M
Fanfiction"Tack för att du bryr dig men jag lovar jag mår bra" Det var en lögn, jag mådde aldrig bra. ||Använder Google översätt till norskan så den är förmodligen inte så bra|| ||självskadebeteende, mobbing och ätstörningar förekommer så läs inte om du är kä...
