Det ingen vet | M&M

Kapitel 2

|Leahs perspektiv|

Herregud vad pinsamt jag som typ väger flera hundra kilo. Jag tvekade med att ta tag i handen men insåg sedan att jag inte skulle kunna ta mig upp själv. Nu skulle jag tvinga den stackars brunögda killen att dra upp min tjocka kropp och all min tyngd. Långsamt sträckte jag min hand emot hans och så tog han tag i den och hjälpte mig upp från det kalla grå golvet. "Er du ok?" Ett svagt ja hördes från mina spruckna läppar. "Sikkert?"
"Tack för att du bryr dig men jag lovar jag mår bra" Det var en lögn, jag mår aldrig bra.

|Martinus perspektiv|

Jag var inte säker på att jag trodde på henne, det var något med osäkerheten i hennes blick som fick det hon sa att kännas som en lögn. Jag skulle precis fråga vad hon hette när jag såg att hon långsamt hade vänt sig om och börjat gå åt andra hållet. Hon gick med vingliga steg och stödde sig mot väggen. Jag gick efter henne för att se till så att hon inte skulle ramla igen hon kanske hade slagit i huvudet så hårt att hon blev yr jag hade faktiskt sätt att hon hade en bula i pannan. "Er du svimmel? (Yr)" Frågade jag.  Hon såg fortfarande rädd ut "jag.. ehh.. mm de.. nä det går bra" det såg ut som att hennes stora blå ögon inte riktigt visste vart dem skulle fästa blicken. Hon höll på att ramla igen. Jag tog ett stadigt tag runt hennes midja, eller ja de fanns inte så mycket där att ta tag i. "Jeg ta deg med till till helsesøster" Hon försökte kämpa emot men jag drog med henne till skolans personalavdelning och knackade på skolsysters dörr. Den röda lampan bredvid dörren skiftade till grönt vilket betydde att man fick komma in. Jag tryckte ner de rostiga dörrhandtaget och ledde den blåögda tjejen in i rummet.

|Leahs perspektiv|

Åhh nej han tänkte ta med mig till skolsystern och jag hatade skolsystrar. De hade alla en tendens att börja prata med mig om mat, jag förstod dock varför jag var ju så extremt tjock.
Jag avbröts i mina tankar av att den söta killen knakade på en dörr. Vad ska jag göra, han höll mig i ett stadigt grepp och med min lilla kraft och ett huvud som snurrade skulle jag aldrig kunna ta mig därifrån. Han ledde mig in i rummet. "Hva kan jeg gjøre for dere?" Frågade den långa blonda kvinnan som jag antog var skolsystern. "Oj förlåt att vi störde vi behöver ingen hjälp" stammade jag tyst fram med blicken riktad ner i marken"

|Martinus perspektiv|
Jag förstod inte varför hon inte ville ha någon hjälp? Hon var ju uppenbarligen yr, kanske var det läkarskräck eller något sådant. "Hun falt og slo hodet" skolsystern kollade upp på mig och nickade innan hon vände huvudet tillbaka mot datorskärmen framför sig. Hon frågade sedan om tjejens namn. "Jag heter Leah, Leah Lindblad"
"Hvilken klasse?" Frågade hon sedan. Mycket riktigt så gick hon i 8A precis som jag trodde.

"Vet ni vad jag mår faktiskt mycket bättre nu jag tror faktiskt att jag måste gå" Sa tjejen som tydligen hette Leah plötsligt och rusade ut genom rummet.

Okej hej ni som läser den här boken, jag vet att norskan är så jävla dålig men jag själv gillar inte att läsa böcker där M&M pratar svenska eftersom att dem inte gör de i verkligheten. Om det stör er mycket eller om ni inte förstår något så kan ni skriva det till mig så förklarar jag (om många känner att norskan är för dålig så kanske jag skriver det som dem säger på svenska istället), puss!