Katastrofen

Jag paxar det här rummet!

< Arvids perspektiv >

"Jag paxat det här rummet!" säger Ebba och springer mot ett rum med två sängar. Rummet är väldigt smalt, men Ebba vill inte sova i en våningsäng. "Jag med" säger Linnea. "Jag, Hanna och Malin kan ta det här rummet" säger Johanna och går till rummet bredvid. där inne finns det en våningsäng, men underst är det större så det blir perfekt till att tre delar där. "Jag och Agnes tar det här rummet" säger jag och går till ett rum som ser likadant ut som Ebba och Linneas rum. Oskar får sova hos sina föräldrar för att vi har inte tillräckligt med rum.

Det här huset är nämligen användbart för tre familjer, men vi är fyra familjer. så det är därför Oskar måste sova med hans föräldrar. Jag tog ett rum med Agnes för att hon är min syster så det gjorde inget. Malin och Ebba är syskon, men de ville absolut inte dela rum. Samma sak var det med Johanna och Linnea. De är tvillingar, men de är inte lika varandra. Hanna och Oskar är syskon och det är samma sak med de att de inte ville dela rum. Jag och Agnes har inga problem med att dela rum.

NI kanske vill veta hur många år alla är. Jag är 05, Hanna är också  05. Ebba, Linnea och Johanna är 04. Malin är 06 och Agnes och Oskar 07.

< Ebbas perspektiv >

"Jag tar den till höger" säger Linnea. "Okej" säger jag. Jag packar upp mina grejer och sätter upp två Marcus och Martinus affischer. Jag kunde inte lämna de där hemma. Det gick bara inte.

Arvid kommer in. "Eftersom vi kom så tidigt tänkte vi åka lite skidor. Ska ni med?" Frågar Arvid. "Visst" säger Linnea. "Är ni allvarliga. Tog ni med affischer på de" säger Arvid lite retsamt. "Ja, du har absolut inte något att göra med det" säger jag tillbaka lite retsamt. "Aja kom nu" säger han och går.
Vi gör oss iordning och sen går ut.

< Johannas perspektiv >

Idag kanske det inte va bästa vädret men vi ville ändå åka. Vi åker flera åk sen bestämmer vi oss för att gå in i ett kafé. Det är bara vi här och en som jobbar.

"Gud vilket väder, jag undrar verkligen hur vi ska komma ner jag menar det finns inte en ända person" säger mamma. Det var sant det hon sa. Liftarna var stänga och vi var ensamma. Efter vi hade ätit upp bestämde vi oss för att försöka kommer hem. Vårt hus låg typ på andra sidan berget. När vi går ut så blåser det jätte mycket. Och vi hade otur med att vinden var emot oss.

"Titta pappa och Jörgen ser ju ut som snö monster" säger Malin och pekar bort mot kafét.

Vi kommer som tur är ner. Alla går in och så börjar vissa duscha medan andra fixar middag.

...............................
Förlåt för kort kapitel men är bara första så det kommer ju mer😁