|Kapitel 25|

3.1K 57 11
                                    



"Sluta" viskade jag men min kropp hade andra planer, jag greppade tag i hans hår och placerade min läppar på hans

Woah! Modigt drag.

Jag hörde han morra och någonstans på vägen, flyttade vi oss båda och jag hitta mig själv tryckt mot hans bord.

"Jag tror inte att du vill att jag ska sluta," viskade han. Han bröst rörde sig snabbt upp och ner, hans pupiller var utvidgade och hans läppar var lite särade.

Jag vill verkligen inte.

"Ja-j," jag stannade mitt i meningen när jag kände hans läppar på min nacke. Mina tår krullade upp sig och jag drog han närmre mig. Han fortsatte att kyssa min nacke. Han sög, slickade, bet- han gjorde allt han kunde göra med sin mun.

Jag hitta mig själv av att jag höll på att ramla och jag greppade tag i hans axlar ännu hårdare. Han tryckte sin lägre del av hans kropp på mig och jag flämtade till av den plötsliga känslan och skrek nästan ut högt när han började att röra sig på mig.

"Vitale!" Flämtade jag och backade snabbt tillbaka, min rygg kom i en smärtfylld känsla i kontakt med hans bord men jag brydde mig inte. Jag kunde inte bry mig. Det var som att så fort jag var nära honom, så blev jag galen.

"Ja, babe?" Svarade han mörkt. Hans läppar åkte nu neråt, nära mitt nyckelben. Han sög på en del av min hud och sen rörde han sig ännu längre ner. Hans läppar var nu farligt nära mina bröst och jag krävde hans läppar på min hud.

"Jag- Du... Inte--," stönade jag högt när han dök ner med huvudet och pressade sina läppar över mitt bröst. Tyget av min tröja gjorde lite för att stoppa känslan.

"Du gör så jag blir helt jävla galen," sa han medan han fortaste att suga på samma ställe. Hans hand greppade mitt hår tight och hans andra hand var runt min midja och höll mig på plats.

Jag höll på att bli galen. Med varje sekund som passerade, kändes det som att jag min själ till den hör mannen.

Han var djävulen och ju mer tid jag spenderade med han, ju mer syndade jag.

Och på mitt egna vrickade sett så ville jag inte sluta.

"Sluta att låta så, babe." Viskade han, hans röst var täckt med lust. Jag suckade och jag kände att jag inte kunde vänta längre efter att få känna hans närhet.

Jag krävde hans närhet.

Hans närhet, hans kyssar var som droger. Ju mer jag hade, ju mer beroende blev jag.

Och det var inte säkert. Det var farligt.

Varje sekund med han var en risk. Känslor brottades med varandra när jag var i närheten av han. Jag kunde känna så många saker men de mest framträdande var: upphetsning, rädsla och lust.

Jag kände mig levande.

Det var aldrig tråkigt.

Vitale placerade sin panna mot min, hans ögon var stängda och hans läppar var särade.

Han såg änglalik ut.

Jag flyttade mitt huvud lite bakåt, jag höll hans ansikte med båda mina händer.

Jag kunde se hans perfektion klart nu. Hans finnar. Ett ljust ärr ovanför hans ögonbryn. Jag märkte också att ett av hans ögonbryn var lite lutande.

Jag la ihop allt, jag hittade denna Vitale- den perfekta- levande.

Han verkade inte längre som en död maskin som försökte att bossa över alla.

Han såg ut som honom.

Vitale.

Jag följde lätt ärret över hans ögonbryn. Mina fingrar gjorde okända rörelser.

Hans ögon öppnades. Hans såg fridfull ut. Hans ögon höll min blick ett tag innan den åkte ner till mina läppar, min näsa, mina fräknar.

Han såg alla mina brister. Och uppriktigt sagt var jag inte rädd. Han såg mitt verkliga jag. Och jag var inte perfekt.

Jag kände mig fridfull just då.

Hans båda händer var nu runt min midja. Jag kunde känna hans tumme göra små cirklar på min hud.

De tröstade mig.

Och just då bestämde jag mig för att inte fråga Vitale något. Jag brydde mig inte. Kanske var inte någon av oss en sak men de här ögonblicket var perfekt och jag skulle inte förstöra det.

Det skulle inte göra mig något att stanna såhär.

Jag kunde höra mig själv nynna på en låt. Hans läppar rörde sig men han log inte och bara fortsatt att kolla på mig.

Efter ett tag, viskade han, "Stanna med mig, Chanel. Bara för inatt."

Jag nickade.

----------
Dagens citat: Känn ingen sorg
•••••••••••••••
Förlåt för att jag inte uppdaterat jag ska försöka att få upp nästa kapitel så fort jag kan.

PsykopatWhere stories live. Discover now