|Kapitel 31|

2.9K 62 18
                                    

Kapitel 31

Vitales perspektiv          Japp! Du läste rätt

"Nej, George. Du kan inte vara seriös?" Ropa jag ut, jag letade efter någon ledtråd i hans ansikte.

Fuck!

De kunde bara inte vara sant. Jag tog ett djupt andetag och försökte att kontrollera min ilska.

Ilskan var mitt största problem. Jag kunde inte kontrollera den ibland och mer än dåliga saker händer då.

Verkligen dåliga grejer.

Jag skämdes aldrig över mig själv, men jag hade lite skuldkänslor över dom människor jag hade dödat men jag hade inget val.

Det var antingen dem eller mina närmaste vänner och min syster.

Jag älskade min syster även om jag inte visade det så älskade jag henne. Han bar allt jag hade, mina egna föräldrar förstod mig aldrig som hon gjorde.

"Vitale, jo. De jag säger är korrekt." Han drog sin hand genom sitt hår och suckade. Mörka cirklar var synliga under hans ögon.

George jobbade hårt. Han var en av dom människorna jag litade på. Jag var aldrig bra med ord men med George vid min sida hade jag inget att oroa mig över.

"Men lyssna, Lucio är inte sig själv just nu. Vincenzo kontrollerar honom som en jävla marionettdocka. Om Vincenzo är ute ur bilden skulle vi lätt kunna ta hand om Lucio."

Jag lutade mig närmare honom, mina ögonbryn pressades mot bordet under mig, "Så, vad du menar är, om den idioten är ute ur bilden skulle jag kunna leva i lugn och ro?" Frågade jag honom, medan jag höjde ett ögonbryn åt honom.

Han nickade snabbt, hans hand gjorde någon gest och han ropade ut, "Precis!"

Min röst blev mörk och jag viskade till han sö att ingen höra oss om vad jag pratade om, "Döda honom då."

Ja. Jag brydde mig inte om någon. Jag behövde inte några mer problem. Jag hade nog som det var. Och Lucio gick mig bara på nerverna.

Han dödade en av mina egna, han fuckade upp en av mina drog transporter och försökte att kidnappa oss.

Va fan försökte han att bevisa?

För i helvete, jag behövde inga revaler. Jag var okej med att stanna utanför någon meningslös tävling hela mitt liv men den dumma Lucio kom och förstörde allt.

"Vad du än säger Vitale," nickade George.

Jag gav honom en sakta nickning, "Gå nu och berätta en sak för Chanel."

Hans ögonbryn höjdes, "Och de är?" Hans tonläge var som att han visste exakt vad jag skulle säga.

Jag småskratta åt honom.

"Säg ingenting. Bara gå och informera mig när du se henne." Sa jag till honom.

Han nickade och flinade åt mig, min käke spändes.

Kontrollera din ilska, Vitale.

"Du och Chanel, huh?"

Jag gav honom en blick och han förstod direkt att inte bråka med mig nu.

Han höll upp sina händer i luften och gav mig en harmlös blick, "Jag frågade bara."

"De är bättre om du slutar lägga dig i andras saker när du inte har något att göra med dom."

~~~~~~~~~~~~~~~

"Nej George. Låt henne sova. Ingen ska göra något med vatten."

"Det kommer bli kul." Protesterade han från den andra sidan.

Jag himlade med ögonen.

"Om du gör något kommer jag vissa dig var kul är." Sa jag till han hotfullt.

"Du suger."

"Spela roll."

Jag la på.

Chanel var störande men ändå var hon väldigt gullig.

Hon var blyg men ibland blir hon irriterad och beter dig som att hon vore jättearg.

Men det var sött.

När jag träffade henne första gången, ville jag verkligen bli av med henne men av någon okänd anledning gjorde jag inget.

Jag ville inte döda henne för att hon förtjänade inte det. Hon var oskyldig och hade inte gjort något fel.

Jag kunde gjort henne till en städerska men jag gjorde inte det heller.

För i helvete inte då för?

Jag ignorerade min egen fråga och fokuserade på mitt sinnes förra fråga.

Jag var inte på humör att spela, jag hade mycket viktigare saker att göra.

Jag behövde hitta presenter.

Jag vet bara inte var för typ av presenter kvinnor gillade.

Smink?

Hon verkade inte som en person som gillar smink.

Böcker?

Kanske.

Jag himlade med mina ögon och gick in i butiken.

Låt oss se vad jag kan köpa.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"She doesn't need a hero. She is the hero."

Nästa kapitel kommer snarttt!
Vill också säga tack till alla som läser och kommenterar det värmer mitt hjärta att ni vill ta er tid och läsa och skriva kommentarer till boken att ni gillar den❤️❤️

PsykopatWhere stories live. Discover now