RÄDDAREN I NÖDEN

Del 1 - Han

Jag fattar att det bara är små ynka ögonkast och att det inte betyder något, men jag kan ändå inte rå för det. Du såg mig, men var du tvungen att se mig på en sån här skit kväll.

Jag fick den där löjliga känslan, den som alla beskriver som fjärilar i magen och jag kunde inte få den att försvinna.

Du stoppade cigaretten mellan tänderna och du letade efter din tändare. Du grävde i dina jackfickor och grabbade tag i backfickan men du hittade den inte, så du frustade frustrerat så din lugg blåste upp och man kunde se dina ögon. Det var då jag såg dom, de varma ögonen och det var då dina ögon mötte mina.

Jag satt där på parkbänken på andra sidan av parken i min korta klänning och jag hade fått en maska i mina strumpbyxor som jag inte kunde sluta pilla på. Mitt hår hade blivit trassligt och jag höll min mp3-spelare i handen medan musiken strömmade ut i mina öron.
Du tittade på mig , såg min mascara som hade runnit . Såg att jag höll min mp3 spelare i ena handen och i den andra en tändare. Cigaretten som du hade haft mellan tänderna stoppade du bakom örat och du började gå mot mig.

Först hörde jag inte dig. Men när jag plötsligt såg ett par slitna svarta Converse framför mig tittade jag upp och där stod du.

Ditt bruna hår var något rufsigt , men inte fullt rufsigt utan så där precis perfekt rufsigt, som om du just hade klivit av en moped och tagit av dig hjälmen. Din lugg var något lång och skymde ditt vänstra öga.

Jag tittade upp och såg dina läppar röra på sig men det kom inget ljud. Jag tittade på dig som om jag aldrig hade sett någon tidigare.
Det var då du strök en hårslinga bakom mitt öra och ryckte ut min ena hörlur.

"Kan jag låna din tändare?" Det var en sån där mörk röst som fick ens nackhår att resa sig. Jag uppfattade inte riktigt frågan förens du stoppade cigarretten mellan tänderna och böjde dig fram så att ditt ansikte var en halvmeter ifrån mig.

Fumligt och något darrig på handen lyckades jag få ljus i tändare och jag höll den mot din cigarett så att den tändes.

Du backade undan, tog ett djupt bloss och rufsade dig i håret innan du tittade på mig igen. Jag skakade och jag vet inte om det var på grund av kylan eller din beröring.
Du tog av dig din skinnjacka och hängde den på mina axlar. Dina fingrar nuddade min nacke när du rättade till mitt hår som hamnat under jackan. Det gick en ilning som var omöjlig att beskriva och jag knep i hop mina lår. Din jacka luckrade rök och mint.

Du backade undan och där stod du i en vit t-shirt och dina svarta raka jeans med en kedja som var fastknäpp på ena framfickan. Du var så otroligt snygg och där satt jag och bara visste att jag såg ut som skit men du sprang inte där ifrån utan stod lugnt framför mig och rökte din cigarett och strök dina muskulösa armar för att hålla värmen.

När du inte hade något kvar slängde du den på marken och trampade på den innan du vred foten fram och tillbaka. Du borstade av dina händer innan du satte dig bredvid mig på bänken .

"Tack, för tändaren alltså" sa du och gav mig en nick.

"Lugnt, du har inte någon kvar?" Sa jag och nickade mot hans cigarettpaket som låg i framfickan.

"Sorry men det var den sista"
Han vände sig mot sig och sa:

"Så vad gör du här , i parken kl 2 på morgonen?"

"Jag kanske borde fråga dig samma sak" sa jag och sparkade på lite grus som låg framför mig.

Han skrattade ett kort och hest skratt.

"Du kan väll börja eftersom..,ta inte illa upp men det ser ut som om du haft en en skitkväll om jag ska vara ärlig"

"Jag vill inte prata om det" muttrade jag.

"Aha ja."
Sen satt vi tysta några minuter innan du sträckte fram din han.

"Kom, jag ska få dig på bättre humör"

"Har inte din mamma lärt dig att man inte ska följa med främlingar?"

Du flinade igen.
"Lita på mig"
Och det var just de orden som fick mig att ta tag i din hand och följa efter de där varma ögonen.

            *******