When you at least expect it

Kapitel 9

Alisons POV

Vad mende han? Vadå inte bli kär? Kommer han inte ihåg eller vill han inte komma ihåg vad vi har gjort? Jag orkar inte när han håller på såhär, jag vill veta vad han tänker! Han kan inte tro att han kan göra såhär..

"vadå inte kär?" sa jag med en ledsam röst...

"det är väl inte så svårt att förstå? jag vill inte att du blir kär i mig Alison" svarde han med en arg röst.

"men..men det är jag ju redan.." stammade jag. Jag kunde se hans uttryck i ansiktet, det var annorlunda.

Harrys POV

Redan kär? I mig? det kan hon inte vara.. jag vill inte göra henne ledsen, det är därför. Jag tycker verkligen om henne men jag kommer bara förstöra för henne. Jag måste berätta för henne, men hon kommer bli så ledsen. 

"Alison, snälla för ditt eget bästa, var inte det, jag är inte bra för dig" sa han efter bara några sekunder som kändes som minuter.. Jag blev arg och sa "du kan inte tro att du bara kan komma hit och hålla på med mig, kyssa mig överallt, låta mig in i ditt liv och till och med ligga med mig och sen dra!"

Harry blev chockad över mitt svar, hans uttryck blev ännu konstigare. Han ställde sig upp och var på väg att gå. Jag gick snabbt framför honom, och ställde mig framför dörren. "låt mig gå" skrek han.

"tror du jag vill det här eller?" sa han direkt efter. "tydligen, eftersom jag inte får vara kär i dig" svarde jag hastigt. 

Han kollade på mig och sa "jag tycker om dig också, okej? men det kommer inte funka, jag vet det, därför ska vi inte ens försöka, du kommer bara bli ledsen." sa han med en liten mer dämpad röst. Jag kände hur blöt det blev i mina ögon, hur det började svida i halsen. 

Jag gick ifrån dörren så han kunde gå ut, han skulle inte få se mig gråta. När han gått satte jag mig ner framför dörren. 

Alisosns POV

Hur kunde han? jag hatar honom! Hade han gillat mig så hade han inte gjort såhär.. det är klart att man ger allt en chans.. Mina tårar började rinna, jag orkade inte torka bort dom.. Jag kunde inte sluta tänka på honom, jag tycker om honom så..

Harrys POV

Efter jag stängt dörren, gick jag runt hörnet, satte mig ner och tänkte igenom situationen. Vad hade jag egentligen gjort? hade jag sumpat min chans? Varför göra det egentligen när jag bara har en chans. Jag tycker om Alison. Jag reste mig upp och gick snabbt tillbaka till hennes dörr för att säga förlåt.

"knack knack"

Hoppas ni gillar det, ni får gärna säga vad ni tycker och om jag borde fortsätta!

/Ellen