It's hard sometimes || M.G (AVSLUTAD)

Sjukhuset

Marcus perspektiv:
Jag såg allt! Jag såg hur hon vinglade till innan hon föll ihop! Jag tog snabbt av mig skidorna och sprang upp igen! Det snabbaste jag kunde medans jag försökte ringa pappa eller någon som kunde hjälpa mig!
Tillslut kom jag fram! Hon var helt likblek! Det är -23 så jag måste försöka få henne varm!
Pappa svarade och jag skrek till honom i telefonen att han skulle komma till actionparken så snabbt som möjligt!
Han var där på 2 minuter som kändes ungefär som 20 min! Han såg på henne innan han tog upp sin mobil och ringde något nummer! Jag skulle gissa på att det var ambulans och skoter.

Han pratade äntligen klart och tog av hennes snowboard och åkte ner med henne. Fy! Jag visste nästan att detta skulle hända!

Jag ringde Madisons pappa som var nere i samma backe på parkeringen som tur va! Han gjorde sig klar för att köra oss så att ambulansen kunde ta hand om henne.

Vi kom äntligen fram och fick in henne i bilen! Pappa försökte väcka henne men inget fungerade! Samtidigt som jag försökte förklara till pappa att han skulle göra henne varm, ringde Madisons pappa (Jordan) till ambulansen och pratas med dom och allt var helt kaos!
Tillslut såg vi ambulansen på vägen och dom tog över Madison! Jag och pappa åkte i Jordans bil och Jordan åkte med Madison!
Jag var just nu inne i en panikattack och kunde inget annat än att stressa upp mig!
Mamma hade ringt hundra gånger typ och pappa fick ringa upp och prata samt sprida vidare!
Jag skrek och skrek och pappa försökte lugna mig!

Madisons perspektiv:
Jag vaknade plötsligt upp med en massa olika människor runt om mig? Jag såg en bit av pappa vilket gjorde mig lite lugnare. Men vart var jag? Vad håller dom på med?
Människorna såg att jag vaknade och började fråga mig massor av frågor som jag inte hann svara på.

Vad vill ni mig? Slank de ur min mun.

"Vi hjälper dig, du ramlade i backen." Sa en röst.

"Vilken backe?" Undrade jag.

"Skidbacken." Sa någon

"Kan jag få åka hem?" Sa jag.

"Nej, du är oklar i trycket och har en hjärnskakning." Sa någon.

"Okej." Sa jag. Väldigt frågande om vad som försiggick.

Marcus perspektiv:
Pappa hade parkerat vid sjukhuset och jag sprang snabbt in på akuten för att sedan kolla vart Madison var.
"Hej vet ni möjligtvis vart Madison är?" Frågade jag?

"Ja, hon är här. Är ni i sällskap med henne?" Sa en tant.

"Ja, jag är hennes bror och detta är min låtsaspappa.." sa jag innan jag sneglade på pappa för att han skulle förstå. (Sa så för att få komma in.)

"Okej, men ta det lite lungt." Sa tanten.

Vi fick komma in och där låg min underbara tjej "syster" haha!

Jag gick försiktigt fram och kysste henne på kinden. Läkarna sa att hon var under kontroll men att hon inte kommer få åka mer skidor denna veckan... å fy va jobbigt..
"Hon har en lätt hjärnskakning, och stukad arm." Sa läkaren.

"Å gumman" sa jag till Madison.

Hon hade fortfarande inte vaknat tyvärr..

En stund senare.

Nu har Madison precis vaknat och vi har myst lite. Så gott de går här på sjukhuset.

"Ni kan få lämna sjukhuset nu, men du kommer inte få kolla på din mobil, iPad eller tv. Du får inte kolla på någon elektronisk apparat. Ditt huvud behöver vila. Du får heller inte åka skidor/snowboard" sa läkaren...

Det hade varit sjukt kul om du som läser denna novell skulle kunna rösta på mig. Och även kanske skriva vad du tycker! Vet inte om jag har blivit för tjatig? Eller om det är bra? Det ska ju vara lite så att man vill läsa mer? Men jag är nybörjare och hoppas lära mig med tiden!❤️ men skriv vad du tycker!💗