It's hard sometimes || M.G (AVSLUTAD)

Marcus var otrogen

Men Martinus då! Du hade inte kunnat göra något annat för att förhindra det. Och du är bara 15 år gammal. Inget kan hända. Jag lovar dig. Svarade jag tröstande. Jag kommer alltid vara på din sida Martinus! Fortsatte jag.

Vi närmade oss en äng. Vi kollade ungefär vart hennes mobil var iallafall. Vi gick ut på ängen och såg ett stort träd. Där hade jag gömt mig om jag var henne.
Jag gick lite åt sidan för att se om hon kanske var där. Och det var hon..

Martinus?? Kan inte du gå ensam fram till henne och trösta henne?? Hon vill nog prata med någon först. Sa jag.

Okej. Sätt dig på den där stenen. Sa Martinus.

Jag satte mig och kollade ut mot ängen. Tänkte på mitt liv. Hur bra det var. Men hur dum jag var som sumpade de. Fyfan asså! Vem var det som skulle hålla koll så att Madison inte drack? Jo jag. Så gick jag själv och blev stupfull. Hur kunde jag? Och jag vet inte ens vad människan hette!!

Madisons perspektiv:
Jag satt kvar bakom trädet. Jag hörde något som lät. Fotsteg. Jag ville inte ens se vem det var, men jag hoppades att det var någon som ville döda mig.

Hej Madison! Det var bara Martinus.

Hej. Svarade jag lågt.

Hur visste du att jag var här? Undrade jag.

Marcus och jag letade. Vi kollade på hitta min iPhone och följde den. Svarade Martinus.

Jag svarade inte ens. Jag lät honom sitta där och stirra på mig. Jag orkade inte. Jag ville inte prata med någon.

Marcus har berättat allt och han sitter där borta. Sa Martinus.

Han vet att du hatar honom. Han vet att han har gjort ett stort misstag. Han är helt förstörd och stupfull. Fortsatte Martinus.

Jag sa inget. Men jag vet att jag ska förlåta honom. Men jag vet inte om jag orkar mer. Han reser ju som en galning. Och nu är han otrogen.

Martinus. Jag tror att jag behöver vara själv ett tag. Jag orkar inte mer. Ni reser hela tiden. Och nu är Marcus otrogen? Jag tror inte jag klarar mer.

Meningen lämnade mina vinröda läppar.
Den enda jag skulle behöva just nu är Jason.. fy vad jag behöver honom just nu.

Martinus? Jason. Kan du hämta honom? Frågade jag försiktigt.

Martinus gick med långsamma steg mot Marcus som satt på stenen.
Jag såg hur Marcus var orolig. Och det var han värd.
Martinus svarade inte på frågan om Jason. Men jag litar på honom.

Martinus perspektiv:
Hon bad mig hämta Jason. Jag ska göra det. För jag vill att hon ska kunna lita på mig.

Vi närmade oss hennes hus.

Marcus! Jag ska bara gå och fixa en sak. Gå hem du så länge. Sa jag.

Vad ska du göra? Frågade Marcus.

Jag ska bara fixa en sak. Oroa dig inte. Svarade jag.

Han vände sig om och gick.

Jag gick upp för deras trappkvisst (??) och knackade på..

Jag såg en lampa som tändes. Och sen öppnades dörren av hennes pappa.

Hej? Jag undrar om jag kunde få prata med Jason? Frågade jag.

Han sover. Svarade Jordan.

Det är jätteviktigt!! Jag kände hur mina tårar ville tränga sig fram, men jag stoppade dom.

Okej.
Jason!! Kom ner! Skrek Jordan.

Jason kom ner och Jordan lämnade oss ensamma.

Hej Marcus! Sa Jason.

Nej jag är Marcus tvillingbror Martinus! Sa jag.

Aha! Förlåt mig! Vad ville du? Frågade Jason.

Jo. Du vet ju Marcus. Han och Madison gick på en fest idag. Marcus svek Madison rejält idag. Det är inget han är stolt över men jag bad honom gå hem iallafall, för han är full och gör ingen nytta. Madison sprang iväg och vi hittade henne gråtandes vid ett träd. Det förstår jag ju liksom. Men hon ville inte prata och jag frågade om hon ville prata med någon annan. Så hon svarade att hon ville prata med dig. Så jag tänkte att jag visar vägen till henne och sen så får du prata med henne? Avslutade jag.

Jo! Det kan jag. Då skyndar vi! Sa Jason!

Vi sprang igenom byn och in i skogen. Vi kom fram till ängen och jag visade vägen.

Tack! Sa Jason innan han sprang fram till trädet.

Madisons perspektiv:
Jag hörde fotsteg igen och såg i ögonvrån att det var Jason!
Jason! Sa jag överlyckligt innan jag hastigt ställde mig upp och kramade om honom!

Så! Vad är det som försegår här? Sa Jason samtidigt som vi satte oss.

Jag är besviken och förstörd. Marcus var otrogen.

Va?! Han som alltid har varit så trevlig och sett till att du har de bra? Shit! Sa Jason.

Mm jag vet.

Men berätta. Sa Jason

Okej. Det började med att jag ville gå. Marcus sa att vi inte skulle gå på festen för att han var orolig ifall jag skulle klara de utan att dricka. Men han sa att han skulle vaka över mig. Vi gick till festen. Vi började dansa och sen skulle vi ta något att dricka. Marcus hade försvunnit och då passade jag på att gå till drinkbordet. Jag blandade allt möjligt och drack. Sen efter en stund så mådde jag sämst. Jag blev lite småsur för att Marcus hade lämnat mig så jag gick ut från festen, tog några djupa andetag ute i den friska luften och sen bestämde jag mig för att gå in och hämta honom. Jag gick genom alla rummen och sen såg jag Marcus ligga med en tjej. Han vet inte ens vad hon heter. Avslutade jag...

Hoppas ni tyckte om kapitlet! Älskar att ni faktist kommenterar nu! Ni är bäst! Ha en bra dag!❤️