It's hard sometimes || M.G (AVSLUTAD)

Försökte du ta livet av dig

Marcus perspektiv:

Marcus ask:

"Tagga träffa er snaaaart!"
"Tagga träffa er!"

"Hur går de med Madison?"
"Angår inte dig"

"Dryg?"
"Känslig?"

"När kommer ni till Sverige?"
"Nästa vecka"

"Lilla kändisfjollan ska iväg på turné?"
"Aa."

"Hoppas du dör"
"Hoppas jag med!"

"Försökte du ta livet av dig?"
"..."

"Vem räddade dig? Madison?"
"Eeh nej verkligen inte. Martinus gjorde!"

"Let me guess. Madison var anledningen till ditt självmordsförsök?"
"Kanske, kanske inte."

"Men snart slipper du iallafall skolan på 4 veckor."
"Ja! Det ska bli så jävla skönt! Martinus och jag bestämde att vi bara skulle ha kul dessa veckor! Inte tänka på något annat än oss själva! Är så taggad!"

"Marcus! Berätta!"
"Hon ville vara ensam ett tag, så jag kommer låta henne vara de. Och därför tänkte jag, varför inte låta henne vara de för alltid."

Madisons perspektiv:
Efter mötet med Marcus var jag sur och ledsen.
Han hade berättat för alla andra. Jag hade fått en jävla massa notiser om hur dum jag var. Jag fattar ingenting.
Jag valde att gå in på ask. Marcus ask. Jag var för nyfiken.

Jag läste långsamt upp frågorna.

"Försökte du ta livet av dig?"
"..."

Svaret gjorde mig chockad. Marcus? Självmordsförsök? Wtf?!

"Vem räddade dig? Madison?"
"Eeh nej verkligen inte. Martinus gjorde!"

Det dryga svaret gjorde de uppenbart. Han hade gått vidare. Han bryr sig inte längre. Men de värsta av allt. Han hade försökt ta livet av sig. Pågrund av mig. Det var uppenbart.
Jag scrollade ner lite till.

"Marcus! Berätta!"
"Hon ville vara ensam ett tag, så jag kommer låta henne vara de. Och därför tänkte jag, varför inte låta henne vara de för alltid. Allt skulle ju blivit så mycket enklare om jag inte fanns på denna jord."

Där blev jag chockad. Det kan inte vara sant. Han är i depression, de fattar vem som helst. En människa som mår bra försöker inte ta livet av sig.
Och det var pågrund av mig? Jag måste prata med honom.
Jag gör de i skolan imorgon.

Jag gick till köket för att ta mig en smörgås.

Jason - Hur gick samtalet då?

M.L - Det hick inte så bra. Han skylde ifrån sig och var allmänt otrovärdig.

Jason - Fast hur vet du att han var otrovärdig? Du vet ju inte ens vad som hände? Du kan inte få de och låta som att allt är hans fel. Jag har suttit i precis samma sits som han och jag vet hur hjälplös man är. Se de från hans perspektiv. Vad skulle du gjort om det var du dom låg med någon och Marcus såg de. Du hade ju bara gått och varit ledsen. Marcus är säkert också ledsen. Men ge honom en chans om du älskar honom.

M.L - Han försökte ta livet av sig..

Jason - Ha! Vafan säger du? Hur vet du de?

M.L - Jag läste på hans ask. Han skrev att jag hade sagt att jag behövde vara ensam ett tag, och då skulle han ta livet av sig.

Jason - MADISON! Nu får du det och låta som att det är hans fel igen! Det var du som sa de. Han kom hit för att lösa de.
Det är hemskt nog att ni ens har börjar bråka om detta! Asså de är löjligt. Jag har också varit i eran, speciellt Marcus sits.

M.L - Ja men du är ju också singel.

Jason - Du ska gå till Marcus och säga förlåt. Även fast du kanske inte vill bli tillsammans med honom just nu så tycker jag att du ska trösta honom. Han försökte ta livet för att han älskade dig. Du ska inte behöva känna någon press. Men han kommer att uppskatta om du pratar med honom iallafall, så han slipper gå runt och vara orolig för att du aldrig kommer vilja prata med honom igen. Och egentligen har du ju inget val. För i jul ska vi ju faktist på semester med dom. Så de är lika bra ni löser de nu.

Jag gick upp på mitt rum för att sätta upp mitt hår.
Jag ska till Marcus! Jag ska förlåta honom. Jag ska finnas för honom! Han behöver stöd.

Oh?

Tack för att ni läser min bok!