kär i min lärare

Privatlektion

Lektionen led mot sitt slut och det var med en lättad suck tog jag mina saker för att gå.

Jag styrde stegen mot dörren och precis när jag skulle öppna hörde jag någon ropa på mig.
"Filippa!", jag vände mig om och mötte Pontus. Jag blev smått generad och kollade ner i marken.
"Jag vill att du eh.. stannar ett tag", sa han, nästan lite nervöst. Var han nervös? Nej det var bara inbillning. Varför skulle han vara nervös över att prata med en helt vanlig elev?

Han väntade tills alla elever gått ut och för varje elev som försvann blev jag nervösare.
När alla elever var borta förutom jag så harklade han sig. Jag mötte försiktigt hans blick.
"Jo jag tänkte att om du skulle vilja höja ditt betyg i dans så skulle jag kunna hjälpa dig?", sa han och sköt upp glasögonen som trillat ner en bit.
Jag visste att han syftade på alla felsteg jag gjort på dagens lektion och jag nickade smått.
"Det skulle vara snällt", sa jag nervöst. Varför var jag ens nervös?
"Vi skulle kunna börja nu på en gång?", sa han frågandes. Jag tänkte ett tag innan jag nickade. "Visst"
"Bra, jag ska sätta på låten så kör vi igång", sa han och försvann iväg.
Jag skulle alltså få en privat lektion? Av Pontus?

/A