Det enda jag vill är att se dig le..

Del 5

Han får inte sluta! Hela The Fooo skulle behöva sluta då! Utan honom inget The Fooo, men vänta. Jag har ju Felix, så varför skulle jag bry mig om Oscar? Jo, för att han räddade mig från Harry. Annars skulle väl han fortsatt och kyssa mig. Han är så jävla äcklig på något sätt. Jag ställde mig upp från soffan, tydligen var jag i deras studio. Jag somnade visst.

Men jag kände hur mina mina ben skakade, och hur jag började falla framåt. Då kände jag ett par starka armar runt min midja. Det var Oscar. Han räddade mig från en stor bula! Fast aja. Det hade väl inte gjort något med en stog jävla bandyboll innanför pannbenet.. Jag hade fått tillbaka balansen igen. jag vände mig om. Jag stog och kollade på Oscar, jag vart helt plötsligt nervös i hans närhet. Fjärilarna i magen flög runt så det kändes som om jag skulle spy och jag skakade i hela kroppen. Vänta? Är jag kär i Oscar? Men Felix då? *STOPP LYSSNA PÅ 97 WAYS - THE FOOO FÖR EN BÄTTRE INLEVELSE* Och just då kom jag på att Felix är ju inlagd på sjukhus! Hur mår han? Är han död? Vet han fortfarande vem jag är? Eller har han glömt mig? Jag kände hur tårarna trängdes fram ur mina ögon. De hade ju trots allt gått 3 dagar. Jag kände ett par armar om mig, det var Oscar. Han sa att allt skulle bli bra. Jag krälade mig ur hans grepp om mig. Jag sprang till dörren för att gå ut. Men när jag precis skulle rycka till i handtaget och skulle öppna dörren så gjorde någon annan samma sak. jag backade långsamt från dörren. Jag såg nog ganska rädd ut. Dörren öppnades långsamt. Nu såg jag vem det va. Daff och Kat stod längst fram. Det såg ut som att de döljer något. Jag skulle precis fråga om de kunde flytta på sig. Då tog de ett steg åt sidan. Och där stog han. Felix Sandman min crush. Jag sprang fram till honom. Han.såg ut att ha ont så jag tog det ganska lungt när jag kom så nära honom. Så kom tårarna. dom rann och rann.. Felix Perspektiv: Hon grät? Älskade hon mig? Jag omfamnade henne och jag kramade henne som jag inte hade kramat någon förut. Så såg jag Oscar som blängde på oss. Han såg riktigt sur ut. Är han inte glad att jag överlevde? Tydligen inte. Jag släppte Wilma, lutade mig fram och kysste henne, kyssen gick snabbt över till hångel som snabbt gick över till att vi strulade. Och det sista jag ville va att ha publik. Guud vad jag älskar den här tjejen om jag så ska behöva.säga det 10000 gånger så skulle jag säga det. Bara för att visa henne att jag älskar henne. Oscars perspektiv: Men nu får det väl räcka! Jag har ju ändå slutat i The Fooo så varför var jag kvar? Och Wilma står och hånglar med Felix! Usch! Jag packade ihop alla mina saker och tog bort allt som tyde på att jag dansa i dansstudion. Jag tog på mig skorna och jackan, tog min väska med sakerna och gick ut genom dörren där Wilma stog med Felix. Jag tror inte ens att hon märkte att jag lämnade.. Mitt perspektiv: Jag kände doften av Oscars parfym på lång väg. Han måste ha stuckit. Jag sa ett tyst förlåt till Felix. Och lämnade honom. Jag sprang så snabbt mina små fötter kunde bära mig.

----------------------------------------------------

Förlåt för kort kapitel men jag hoppas det är bra iallafall. Förlåt för dålig uppdatering lovar att jag ska bli bättre på det. Och ursäkta för ovårdat språk.