Roadtrip

Kapitel 10

- Så synd att du är med oss Mia, utan ditt dumma beslut att åka och bada skulle inget av dethär ha hänt. Säger Miranda. Mias blick, går från att spana ut över piren till att möta Mirandas, iskalla ögon.
- Får jag fråga dig en sak ? Varför bestämde du dig för att följa med oss på denhär färden, vanligtvis följer man inte med folk man inte känner, särkilt inte de man mötte sent på natten på ett stökigt tivoli.
Mirandas blick blir rädd, och en enda tanke far runt i mitt huvud.
Avslöjad.

Miranda ställer sig så kraftigt upp från sätet att gondolen börjar gunga.
- Sitt still jävla freak! Utbrister James och jag ryggar tillbaka när Miranda tränger sig fram på den smala ytan. Hon öppnar gondolens lilla dörr och paniken stiger. Hon ska väl inte hoppa ?
- Vänta ! Skriker jag, men det är för sent. Hon har redan pressat upp dörren, och jag hinner inte mer än att snudda vid hennes hand innan gravitationen drar henne ner till pirens kalla trägolv.
- Vad fan händer ? Utbrister Amy och James ser helt chockad ut. Nyfikna människor samlas vid kroppen som ligger helt still, och panikslagna väktare är påväg till den.
-Fan! Vi kan ju inte hamna hos polisen igen. Vi har ju redan varit där, och jag lovar att de kommer utvisa oss från landet om vi möter dem igen. Säger jag med oron i rösten.
- Sant. Instämmer Amy och tittar på James, som antingen febrilt försöker komma på en plan hur vi sk klara oss ur händelsen.

Gondolen susar ner till marken, och Amy drar långsamt in dörren så att det ser ut som den har varit stängd under hela åkturen. Hotet om gänget med drogerna, som troligtvis är ute efter hämnd, har försvunnit. Enda tanken nu är hur vi ska klara av att komma bort ifrån piren utan att människor lägger märke till att kroppen föll från just våran vagn.
- Please remain seated. An accident has happened and for everyone's safety the ride has been closed down. The ride will start after...
Rösten som pumpas ut ur högtalarna tonar bort när ett högt skott hörs.
- Helvete!! Det är ju knarkgänget!! Utbrister James och jag vet inte om jag ska skratta åt James min eller gråta av panik. Skottet får mina öron att pipa, och Amy famlar omkring och går rakt in i människor. Folk flyr undan i ren panik, och poliser tränger oss undan. På ett sätt var det bra att skottet avlossades, det distraherade människor från kroppen och oss, tänker jag när vi kommer springandes ut ur piren. Ännu ett skott hörs, och jag inser att skotten alltid följer efter oss.
- De skjuter mot oss ! Utbrister jag, och Amy ger mig en blick som visar hur korkad hon tycker jag är.
James, som har tagit ledningen, vänder åt höger och springer ner under bryggan. Vi följer efter och havets kalla vågor omfamnar mina ben.
-Shhh. Säger Amy och gestikulerar. Oändligt många fotsteg hörs ovanför oss, och skrik blandat med rop får mina öron att pipa ännu mer. Skotten har upphört, men en polishelikopter svävar över oss för att kolla att ingen finns kvar beväpnad.
Efter ett tag vågar vi oss fram, och precis som innan kutar vi över stranden och kommer fram till bilen. James låser fort upp den, och sätter sig i förarsätet. Jag hinner precis klämma mig in bredvid honom när Amy kommer fram. Hon ger mig en sur blick innan hon sätter sig i baksätet.
James rivstartar motorn och svänger kraftigt till höger, och vi kommer ut på den stora vägen pyntat med glada palmträd längst sidorna.

- Jag förstår fortfarande inte. Så Miranda jobbade alltså för knarkligan ? Frågar Amy med en bekymrad, undrande rynka i pannan.
- Ja. Svarar jag kort samtidigt som jag stoppar in en bit pizza i munnen.
Serveringen är liten, med tidigt femtio-tals tema. Små söta rektangulära bord, röda och ljusgula soff-stolar och tavlor som föreställer gamla muskelbilar.
Den gamla damen i kassan ler brett när hon får dricks, och hon öppnar den lilla lilla dörren från båset där hon säljer och kommer fram till oss.
- Önskas någonting mer ? Frågar hon glatt.
- Det är bra. Säger jag och de andra tre nickar glatt. Hon ler, och går tillbaka till sitt bås.
- Gud vad gullig hon är. Säger Amy och James skrattar. Jag iakttar hennes rörelser, när hon tar den gamla tv-dosan.
Hennes rynkiga händer fulla av små ärr, rör över knapparna tills hon kommer fram till den stora röda. Hon riktar kontrollen mot den gamla, gråa lådan som visar sig vara en tv, och hon klickar på Play.
Tv:en sätts på, och det som jag ser får mig att sätta pizzan i halsen.

---
Tack för att du läst!