Åskådare i mitt eget liv

Del 3: Skilsmässan

December 2008: Jag kommer precis ut ur duschen och får se mamma och pappa sitta i vardagsrummet. Senaste dagarna har mamma och pappa bråkat ovanligt mycket, och Alicja har som vanligt stått emellan och försökt få dem att sluta. Jag tycker inte att det är någon idé att ens försöka, men Alicja är ju bara 6 år så hon förstår inte det. Jag är 9 år, så jag vet mer om vad som händer än min lillasyster.

-Hej Rebecka, vill du sätta dig ner? Frågar mamma och jag nickar.

Jag sätter mig bredvid Alicja och jag känner hur handduken som är virad runt mitt huvud fylls av hårets väta.

-Det är så att vi ska skiljas. Säger pappa, och jag ser på Alicja att hon blir ledsen.

-Jag flyttar medan er pappa bor kvar här. Säger mamma och jag känner besvikelsen, jag hade hoppats att hon skulle bo i huset.

-När flyttar du? Frågar jag mamma, och hon ser på mig med sina stora bruna ögon.

-Så snart som möjligt. Svarar hon mig och ser plötsligt stressad ut.

Så jag kommer bli ett skilsmässobarn. Det är bara tre stycken i klassen som har skilda föräldrar, och nu är jag ett av dem. Tänk vad häftigt med två hus!
Plötsligt kommer jag att tänka på vår kattunge, Ronja, som mamma och pappa skaffade för ett halvår sedan. Vem kommer att ha henne? Förmodligen mamma, hon tar bättre hand om Ronja.

Februari 2009:

-Kan du hjälpa mig med denna lådan Rebecka? Säger mamma och jag joggar nedför trappan och hjälper henne.

Mamma flyttar till en lägenhet, och vi ska vara här varannan vecka. Jag fyller 10 år om en vecka och jag kommer att ha kalaset här. Mamma är stressad över det men pappa vägrar ha kalaset hemma hos sig.

-Mamma, vad ska vi äta på lördag då? Frågar jag mamma och hon ser ännu mer stressad ut.

-Snälla gumman, kan vi prata om det senare? Vi har inte ens fått in alla flyttlådor, inga sängar är uppe, ingenting.

-Okej.

Vi fortsätter med lådorna, men morbror får hjälpa till med tvn, den är tung. Den är gammal också, pappa har en platt-tv men denna tvn hade mamma och pappa innan jag ens föddes. Pappa fick de flesta möblerna, mamma ville ha mer men hon säger att hon bara ville ut ur huset och slippa pappa så fort som möjligt.

Första veckan i lägenheten går bra, och mamma lagar god mat. Jag har inte sett henne äta på hela veckan, men jag tänker inte så mycket på det utan fokuserar mer på lördagens kalas.

(Mamma hade inte råd att äta den veckan, knappt efter heller. Pappa lurade av henne pengar, fick inte reda på den förrän jag var runt 16 år gammal.)

Ronja är jätterädd i lägenheten. Hon bajsar utanför kattlådan och gömmer sig i lådorna så vi får leta efter henne i flera timmar. Alicja och jag har en våningssäng, och vi brukar bråka om vem som ska sova överst. Vi bråkar nästan aldrig, men när vi väl bråkar så är det väldigt hetsiga diskussioner.

Hemma hos pappa funkar allt okej, men han lagar bara korv med bröd hela tiden. På fredagen säger han att han ska ut och festa, och att jag inte ska säga något till mamma.

När pappa åker så spelar jag på datorn medan Alicja tittar på tv. Klockan är sju på kvällen och jag undrar redan när pappa kommer hem.

Jag hoppar till när telefonen ringer.

-Hej gumman, det är bara jag. Hur är det med dig? Frågar mamma från andra sidan luren.

-Hej mamma, det är bra, men jag saknar dig.

-Jag saknar dig med gumman. Har du pappa där?

-Nej, han åkte iväg för en stund sedan, jag vet inte vart han skulle.

-Oj, så får han ju inte göra, Alicja ska ju lägga sig snart.

-Okej mamma, jag kan natta henne.

-Nej det ska inte du behöva göra. Men ring mig om det är något, okej? Jag älskar dig, puss och kram, hejdå hej.

-Hejdå mamma.

Jag lägger på luren och kollar på klockan. Den är åtta på kvällen, han har bara varit borta en timme. Jag vet inte vilken tid han kommer tillbaka, men jag hoppas han kommer hem snart.

Klockan tolv på natten går jag in till vardagsrummet. Alicja sover nästan vid tvn, så jag väcker henne och går med henne till sin säng. Det åskar utanför, och hon är rädd för åskan.

-Åskan kan inte skada dig Alicja, jag skyddar dig. Säger jag och stryker hennes panna.

-När kommer pappa hem? Frågar hon med tårar i ögonen.

-Jag vet inte, men jag kan försöka ringa honom. Säg till mig om det är något.

-Okej. Godnatt Rebecka.

-Godnatt Alicja. Säger jag medan jag stoppar om henne och rättar till täcket.

Jag går till telefonen, och när pappa svarar så hör jag musik i bakgrunden.

-Det är ingen fara älskling, jag kommer hem snart. Ropar pappa genom luren.

-Alicja sover nu pappa.

-Jättebra, gå och försök sova du också Rebecka så hörs vi senare.

Men jag kan inte somna. Jag sitter vid datorn och funderar. När kommer han hem egentligen? Klockan är ett nu, tänk om Alicja råkar ut för något? Vad gör jag då? Är det mitt fel då?

Jag ringer pappa fem gånger till, men han blir bara arg för att jag ringer hela tiden. Jag saknar honom, tänker jag medan en tår faller nedför min kind. Jag gillar inte att vara hemma ensam på natten.

När pappa äntligen kommer hem är klockan fyra. Jag kramar om honom hårt och han blir genast arg.

-Varför sa du till mamma att jag inte var hemma? Du vet att jag får reda på om du skvallrar. Säger han och jag får en klump i magen.

-Men mamma sa att...

-Jag struntar i vad hon säger, för när ni är hos mig så gör jag som jag vill.

Okej, här kommer några råd till er som har skilda föräldrar:

*Det är aldrig ditt fel. Även om det kan kännas som att saker och ting är ditt fel så är det inte det. Någonsin.

*Hela familjen mår förmodligen bättre isär om föräldrarna inte kommer överens. Det kan kännas tufft, men dina föräldrar älskar dig lika mycket oavsett.

*Var tydlig med hur du känner och vad du tycker och tänker. Det är viktigt med kommunikation inom familjen.

*Vill du inte prata med dina föräldrar så prata med en vän, någon lärare eller liknande. Det är tufft när föräldrarna går isär och det kan vara bra att prata om det om det känns bättre. Prata inte om du inte vill givetvis, ingenting är rätt eller fel.

*Blanda dig inte i dina föräldrars konflikter. Det är upp till dem och bara dem att lösa, det tar bara onödig energi av dig att fokusera på föräldrarnas konflikter.

*Det är inte jordens undergång även om det känns så ibland. Det är inte heller fel att vara mer hos den ena föräldern än den andra, det måste dina föräldrar acceptera. Du väljer vart du vill vara, det är dina känslor och behov som dina föräldrar ska ha i fokus och prioritera. Är du under 12 år är det föräldrarnas ansvar att bestämma vart du ska vara och vad som är bäst för just dig som individ. Är du över 12 år kan inte föräldrarna kontrollera dig på samma sätt längre, då har du sista ordet i vart du vill vara.

Lycka till, och ställ frågor om ni undrar över något 🌸