Jag låg på min obäddade säng och kollade igenom mitt instagram flöde. Det enda jag såg var antingen goals bilder på Marcus och Martinus, mina förebilder, eller bilder på mig själv. Bilder på mig själv när jag ligger på det kalla skolgolvet och blir fysiskt misshandlad. Och under alla bilder stod det texter till. Texter med stil av "jävla anorexia barn" eller "gå och dö".
Tår efter tår föll ner för mina kinder. Kanske var är ful och smal. Anorexia hade jag dock inte. Men kanske människor såg mig som en idiot. En onödig människa som inte behövde leva.
Jag väcktes av mina tankar då jag hörde ett ljud från min hand där min mobil låg. Jag klickade in mig på den gula appen och såg en mening med tjock text lydande "Marcus-Martinus lade till dig på snapchat!"
Jag bara satt där. Helt stum på min säng. Denna dag blev precis mycket bättre.
----------------------------------------------
Fy vad dålig denna del blev. Dessutom första så nu Kmr ingen läsa wäääähhhh denna ångest alltså! Men jag lovar det Kmr bli bättre kapitel av denna random människa som jag är hehe.
