Femton år och Shawn Mendes

3

Shawns perspektiv:

"Vad hände, Aaron?" Frågade Jack J när vi kom av scenen.

"Hon var bara så perfekt, jag kunde inte låta henne gå!" Försvarade han sig.

"Var är hon nu? Och var är Cam?" Frågade jag, och Aaron nickade mot vårt chill-rum. Jag gick först, och när jag öppnade dörren så såg jag den vackra flickan sovande i Cams famn. När de andra killarna kom in så hade de ganska mycket ljud, men jag tystade dem snabbt och pekade på flickan som sov. Aaron skickade mördande blickar mot Cam när han såg att hon sov i hans famn. Trots att jag hade gjort mitt bästa för att tysta killarna hade hon ändå vaknat, och när hon märkte att hon var omringad av killar föll hon ur Cams famn. Alla skrattade, och hennes kinder färgades röda.

"Vem är ni egentligen?" Frågade hon, men alla bara fortsatte skratta.

"Jag heter Shawn Mendes." Jag avbröt allas skratt för att hon inte skulle behöva känna sig obekväm.

"Jag är Elizabeth." Hon log mot mig, och omedvetet lyste mitt ansikte upp i ett jätteleende.

"Jag är Jack." Sa Jack J.

"Jag också." Flinade Jack G. Jag skakade på huvudet, och förklarade att de har samma namn och vad hon kan kalla dem. De andra killarna presenterade också sig.

"Hur gammal är du då?" Frågade Nash plötsligt, och jag såg i ögonvrån att Cam flinade.

"Jag är femton, ni då?" Sa hon, och jag spottade ut vattnet som jag hade i munnen.

"Är du femton!?" Frågade jag överraskat, och när hon nickade så började alla utom hon och Aaron att gapskratta.

"Vad är det roliga?" Frågade hon förvirrat, och jag skulle just förklara när Aaron hoppade på mig.

"Du skulle bara våga!" Väste han i mitt öra.

"Hon kommer ändå att få reda på det." Flinade Cam som hade hört vad han sa.

"Vad ska jag få reda på?" Frågade hon förvirrat.

"Det roliga är att Aaron är kär i en femtonåring." Frustade Carter, men hon såg ännu förvirrad ut.

"Vem då?"

"Dig, dummer!" Utropade Jack J och slog på skoj till henne på armen.

"Awwww!" Sa hon och kramade Aaron, som var knallröd ända upp till öronen.

"Betyder det att du tycker om mig också?" Frågade han hoppfullt.

"Nä." Svarade hon och alla skrattade igen. "Sorry, tyvärr inte. Men om det tröstar dig så tycker jag mera om dig än vad jag tycker om Taylor." Fortsatte hon, och alla skrattade, utom Taylor, som låtsades bli förnärmad.

"Bor du här i LA?" Frågade jag, och hon nickade.

"Coolt! Då kan vi hänga imorgon?" Frågade Cam.

"Varför inte?" Sa hon och ryckte på axlarna. "Men ni sa inte hur gamla ni är."

"Förlåt, jag är arton, lika som Aaron. Nash och Matt är nitton, och Carter, Jack, Jack och Taylor är tjugo. Cam är tjugotvå."

"Okay." Plötsligt ringde hennes mobil, och hon svarade ryckte hon till och höll den en halv meter från örat. Sen satte hon på högtalaren, och gjorde tecken åt oss att vara tysta.

"Omg Liza, var är du?! Vad hände är du okej? Snälla säg att du är okej! Men var är du? Snälla svara Liza!" Skrek en flickröst genom mobilen. Cam begravde ansiktet i en kudde för att inte börja skratta.

"Chilla Mandy, jag är okej." Svarade hon med ett skratt.

"Men var är du! Vad hände? Är du okej?"

"Mandy, jag sa redan att jag är okej, så du kan sluta skrika. Och jag är... Öhm, någonstans. Var är du?"

"Utanför lokalen." Svarade tjejen i mobilen, och hon hade slutat skrika, vilket var bra eftersom nu behövde inte alla hålla sig för skratt.

"Okej, men jag har en överraskning åt dig, så lägg inte på luren." Varnade Elizabeth. Sen vinkade hon åt alla oss att komma närmare. Hon lade handen över ljudintaget så att det vi sa inte hördes. "Hon är världens superfan, så hon kommer att känna igen era röster. Ni kan väl säga någon hälsning åt henne?" Frågade hon, och vi nickade. Hon tog bort handen och räknade till tre på fingrarna. Vi hälsade på henne, och sen hördes inget annat än skrik från mobilen.

"Jävla idiot, Liza! Du är helt dum i huvudet ju!" Skrek tjejen i mobilen, och alla killar blev jätteförvånade. Elizabeth såg ut som om hon skulle börja gråta, och Cam kramade henne. "Hur kan du göra så här mot mig? Du är inte ens ett fan av killarna, och ändå får DU träffa dem och hänga med dem. Men du ringer inte mig och frågar om jag vill vara med! Du är en hemsk vän! Prata aldrig mera med mig!" Var det sista rösten ur telefonen sa före samtalet avslutades. Elizabeth stog bara och stirrade rakt fram, och hon skakade av sig Cams armar. Jag gick prövande fram mot henne, och när hon märkte att vi alla tittade oroligt på henne kastade hon sig i första bästa famn, vilket råkade vara min. Jag ryckte förvånat till, men la sedan händerna runt henne.

"Det är okej." Mumlade jag till henne. "Vi finns här för dig, det vet du." Jag märkte att hon slappnade av när hon hörde min röst, så jag fortsatte prata.

"Sjung för henne." Viskade Cam till mig, och någon gav mig min gitarr. Jag funderade en kort stund, och sen bestämde jag mig för att sjunga en sång som jag har hållit på och skrivit, Never be alone.

"Gå och sätt dig i Camerons famn." Viskade jag mjukt till henne, och hon lydde. Sen började jag sjunga.