Bara en kyss

Den nya tjejen [02]

Dagens låt: Girls Like Girls - Hayley Kiyoko

"Saw your face, heard your name, gotta get with you. Girls like girls like boys do, nothing new"

Trevlig läsning!

***

Det visar sig att pappa verkligen hade en överraskning till mig. Först trodde jag det skulle vara ett enkelt smycke, eller kanske en chokladask. Ni vet, en typisk present som man köpt i stress på vägen hem från jobbet.

Därför är det inte så konstigt att jag tvärstannar vid tröskeln på övervåningen, stirrar in i det ljusa rummet.

Gnistrande små lampor som påminner om stjärnor är upphängda på en lång tråd som letar sig runt varje vägg. Den vita tapeten är täckt med både mina gamla bandplanscher och alldeles nya som pappa säkert hittat på nätet. Det sitter också LP-skivor upphängda på väggarna, samt några konsert-t-shirts som jag inte sett förut, även om artisterna är bekanta.

En vanlig person hade kanske lagt märke till den stora sängen med nyinköpta lakan, eller kanske den vita trähyllan som bara väntar på att bli fylld av böcker, filmer och prydnader. Kanske hade personen först lagt ögonen på garderoben, eller varför inte spegeln som sitter på den?

Själv noterar jag inte alla de sakerna förrän senare. Det första jag lägger märke till är den gamla cd-spelaren i silverfärg som står noggrant placerad i mitten av bordet, just för att jag ska lägga märke till den. Ett leende sprider sig på mina läppar.

Förra veckan stod detta rum tomt.

Pappa är inte särskild bra med ord. Det har han aldrig varit. Trots allt är det ju därför mamma inte stod ut med honom längre. Men just idag föredrar jag hans sätt att visa saker och ting hellre än att säga dem.

En annan person som inte är så bra på att hantera ord är mitt ex, om man nu kan kalla honom det. Lucas är känd för just motsatsen: att vara snudd på osynlig. Han är den killen i skolan ingen upptäcker. Han som går förbi matsalen utan att någon hejar, för ingen vet vem han är. Han är killen som kan komma försent till alla lektioner i en hel vecka utan att läraren märker någonting. Som ett spöke.

Det var därför jag blev intresserad av honom från första början.

Dock tände han bara en gnista, inte en låga, och den slocknade rätt snart. Och detta försöker jag berätta för honom där jag sitter i mitt nya rum hos pappa, med telefonen tryckt mot örat och blicken stirrande upp i taget. Madrassen är alldeles mjuk under ryggen. Doften av tvättmedel från kuddens tyg omger mig.

"Vad menar du med att du har flyttat? Är det här skämt?"

Han snudd på skriker. Det sprakar till i telefonen. Jag himlar med ögonen och försöker ignorera det dåliga samvetet som hotar att smyga sig på. Vi har inget mer än vilsna själar som ville ha lite sällskap. Varför beter han sig som det fanns något mer?

"Om du kollade facebook lite oftare skulle du se det direkt." försvarar jag och vrider på huvudet, sneglar på alla posters av artister och band jag älskar.

"Jag har inte ens facebook!"

"Inte mitt problem." Det är inte meningen att låta irriterad, men vad ska jag göra? Jag vill inte ha honom springande efter mig som en jävla hundvalp. En suck flyr från min strupe. "Lucas, lyssna, du är en fantastisk person men du och jag... Det skulle inte ha funkat. Du är inte den jag vill ha."

"Vem vill du ha då?" fnyser han, känner sig antagligen lurad. "Fucking Casanova?"

"Jag vill inte ha dig i alla fall. Förresten så-"