Hissen

Besegra Mardrömmen

Allting händer så himla snabbt.
Hissen åker fortfarande uppåt.
Det tar aldrig slut.
Tålmodigt nog står Jonas och väntar tills något ovanligt kommer att hända igen.
Han känner av att något hårt knockar hans huvud. Han tittar upp.
Taket krymper ner.
Med rädsla trycker han med sina händer hårt och kämpar emot. Skriker till med kraft.
Taket är för stark för att gå tillbaka.
Jonas blir liggande ner på rygg.
Kämpar fortfarande emot.
Svettas ihjäl.
Taket stannar nästan intryckt till Jonas ena kind. Det skiljer bara några milimeter ifrån.
Hissen roterar sig till vänster.
Med fötterna före glider Jonas fort ner i den smala vägbanan. Ungefär som att åka rutschkana.
Åkandet fortsätter. Det tar aldrig slut.
Med en blund avslappnar han hur mycket det här än får honom att göra fullständigt galen.
En härlig lång åktur med en sån underbar vilostund.

Liggande på golvet vaknar han stigande upp. Han är kvar i hissen.
Den ser ut som vanlig igen.
Han hör massa ljud.
Det hörs explosioner, röster, skrik, rop, tjatande, rädslor, demonstrationer och mycket mer.
Allt på samma gång.
Hur mycket Jonas än hatar det här så sitter han ner med en avslappnad kropp. Han blundar. Andas in och ut i en lugn fart. Han tänker att det här är ingenting.
Han gör vad som helst för att inte visa någon rädsla eller frustration.
Alla ljudeffekter minskar mer o mer till lägre nivåer desto mer han avslappnar. Efter en stund är det helt  tyst.
Hissdörrarna öppnas.
Jonas öppnar ögonen.
Ställer sig upp.
Får syn på människor vandra förbi fram och tillbaka.
Han går långsamt försiktig fram in till genom dörrarna.
Det är en väldigt stor skillnad från den hemska hissen till verklighet.
För när han väl kommer ut händer det nästan likadant som det hände med gubben förskräckt in ifrån hissen.
Jonas kommer söndersliten krypande ut långsamt ut från hissen.
Rufsigt ovårdat hår, lite skallig i mitten på huvudet.
En vit söndersliten t-shirt utan byxor.
Men Jonas skriker inte till som gubben gjorde i början.
Han hostar, stönar och lägger sig utmattad på ansiktet tryckt på golvet.
2 dagar senare:
Ett möte pågår i ett konferensrum.
Jonas hade tidigare berättat hur dem skulle renovera alla våningsplan på jobbet. Men allt blev en förändring.
Nu mera ville Jonas spränga bort hela arbets byggnaden.
Den är ju jävligt stor.
Att renovera våningar och hiss skulle inte hjälpa. Allt ska bort.
Hans kollegor lyssnade på alla instruktioner han hade att komma med.
Dem litade på det han sa och gick med på det.
5 dagar senare:
Överallt inne i hissen ligger det förberedda dynamiter som ska spränga huset till bitar.
Varje våningsplan från botten till toppen. Varje trappsteg.
Inne i hissen låg det dynamiter runt om i varje hörn plus tre st i rad i mitten på hissens golv.
Från flera meters långt håll bakom ett annat hus står alla kollegor, poliser och några andra få främmande människor.
Alla väntar med spänning tills huset förstörs.
Dem har lagt till varningsskyltar, korner och utsträckta band där man ej får tillträda.
Huset ligger rätt bra till mitt i stan så dem gör sitt bästa för att undvika att spränga något annat.
Allting är laddat och klart.
En hantverkare med arbetsbyxor och en gul hjälm på så tar han tag i handtaget på dynamit boxen.
Jonas går fram till han lägger hans hand på hans axel.
-' Jag gör det.' Säger han
Hantverkaren kliver några steg bak.
Jonas tar tag på handtaget.
Tittar upp mot hans arbetsplats.
Lång borta står den.
' Aldrig mer.. Säger han klart och tydligt. Han pumpar hårt ner på handtaget. Det exploderar över hela huset. Här och där.
Alla tittar intressant på den exploderande huset.
Till slut rasar allting ner.
Ett stort mess.
Jonas dammar av sina händer, hand till hand med ett litet lurigt leende.
' Arbetet är klart här.' Säger han.
' Dags att gå hem.'
Medan folket fortfarande står inspirerade på att stå där och titta som bara är nu en utsikt till himlen så vänder Jonas sig om och går iväg därifrån med en uppklarad uppgift som ingen behöver vara med om.

SLUT!

BONUS:
Stressigt tidigt på morgonen borstar Jonas extremt snabbt tänderna.
Spottar ut all äcklig tandkräm.
Sköljer vatten med mun.
Han springer ut från lägenheten och smäller till dörren utan att låsa den.
Han springer en bit bort till en port där dem välkomnar kunder till tandläkaren.
Springer in i porten.
Försöker hinna upp till trappan men det är en gammal gubbe med skäpp som går långsammare än en sengångare.
Jonas vänder om tillbaka och springer till hissen.
Han trycker på knappen flera gånger.
Så himla stressad.
-' Fan jag hatar hissar!!' suckar han till med stress.
Till slut kommer hissen ner.
Öppnar dörren snabbt .
Går in och trycker på en vånings knapp. En gammal hiss som inte åker så fort.
Plötsligt stannar hissen till.
Jonas trycker på samma knapp flera gånger om. Ingenting händer.
Sen trycker han på signalknappen.
Det hörs väldans högt så Jonas är tvungen att hålla för sina öron.
Han sätter sig ner.
Det tutar hela tiden.
Tur för Jonas att han har varit med om värre.
SLUT!