Begravningen va svår. Att vara så liten och inge riktigt fatta vad som händer. Att se alla släktingar,vänner,familj gråta så mycket. Det var många där och alla sa jag beklagar. Men jag förstår dom men att säga det till en 8 åring är lite skumt nästan. Jag förstår om ni inte håller med men jag det känns så i den stunden. Det var skumt att en 8 åring som mist den hon älskar mest, den hon ville vara med och kände sig trygg med. 8 åringen hade nästan aldrig träffa sin pappa. Han kom hem sent på kvällarna och åkte igen tidigt på morgonen. Men att se honom gråta va som dom hade träffas varje dag,varje timme, varje minut av flickans vakna liv. Hon var helt ensam nu. Men det var inte det som var smärtsammast det var likheten av mamman. Dom första veckorna fick hon höra det konstant eller vänta ett år. I ett år fick hon höra om denna likhet hon hade av hennes mamma. En morgon sent på vinterhalvåret. Vaknade flickan hon gick till toaletten för att se hur hon såg ut efter ännu en olidlig natt men hon såg inte sig själv. Hon såg sin mamma. Hon blinkade några snabba gånger för att se sig men det försvann inte. Hon bara såg in i spegeln innan hon slog till den. Den krossades.
ESTÁS LEYENDO
Littel girl
De TodoEn liten tjej som beskrev sin sorg under barndomen. Hon vill att ni ska känna igen er och få er att inse att alla har fall. Den är baserad på en sann berättelse. Mycket jobb med metaforer och liknelser. Jag vill bara när ni läser detta att ni tänker...
