Känn ingen sorg för mig || M&M

f y r t i o s j u

29juli

"Kommer ni?" Flåsade jag medans jag sprang för backen lite längre utan för stan i Göteborg. Jag tittade back mot dem två killarna som hade överaskat mig för ungefär två till tre dagar sen.

"Ja, vi er på vei" skrek Marcus som var längst back av oss tre. När det bara var några meter kvar från backen så sprang jag det snabbaste jag kunde.

"Jag var först!" Sa jag och satte mig ner på det varma gröna sommargräset. Lite efter kom Martinus och sedan Marcus. Trodde faktiskt att dem var snabbare än mig men. Verkar inte så.

"Wow, hva kult du er nå" sa Marcus och satte sig jämte mig.

"Ja, jag är jätte cool jämfört med dig bitch" små flinade jag. Jag såg hur Martinus titta förvånat på mig medans Marcus satt där och bara log. Varför? Jävla fult sött leende. Som tjejer skriker till. Usch. Fy. Hihihi.

"oh, oh, oh fikk du høre hva hun sa Marcus? du bør la henne kalle deg det?" Skrek Martinus ut sig och typ flög runt med sina händer i luften för att förklara tror jag. Men det gjorde så att jag började skratta mitt fula jävla åsne skratt. PH Bettina skratt. Fan. Men jag kan inte sluta. Det blir svårt att andas för att jag skrattar. Jag ser hur killarna tittar på mig och sedan bryter dem också ut i skratt. Tror dem gör det för att mitt skratt är så jävla fult. Kommer säkert bli mobbad av dem för mitt skratt är så fult.

Jag känner något varmt snudda på min högra hand. Exakt. Högra handen. MHMM!
Jag sneglade mot handen och såg att Marcus hade sin hand på den. Jag drog försiktigt bort handen och slutade skratta. "Såå vad vill ni göra" sa jag snabbt.

"Jeg vet ikke" Sa Marcus och tittade på mig med en enkel blick. Väldigt neutral blick för att han nyss nudda min hand? Ska han inte vara förvånad att jag tog bort min hand eller? Han kanske inte menade att nudda din hand Wilma. Ta det lungt. Take a chill pill för femtusende gången. Jag tittade på han och vände mig sedan till Martinus. Jag gav han min så kallade blicken 'snälla säg något!'. Han tittade på mig och tog nog en hint. För jag är the master av blickar och alla fattar vilka blickar jag ger dem. Tror jag. Hoppas jag inte inbillar mig. För då har jag gjor det i mitt fjorton åriga korta liv.

"Vi kan se på skyene?" Jag tittade förvånat på Martinus för det han just sa.

"Tont" skrattade Marcus och jag vände mig snabbt mot han så att han slutade skratta.

"Jag tycker vi kan göra Martinus idé" sa jag och la mig ner på det sommar doftande gräset. Om nu gräs kan dofta. Har för mig det. Jag såg att Martinus log och la sig ner bredvid mig.

"geeks er dere begge" sa Marcus flinande när han la sig ner jämte mig.

"Du är la fan också en nörd då, du gör ju samma sak tönt" sa jag små skrattandes medans jag tittade på en klarblåa himlen som inte hade några FUCKING moln på sig. Helt clean. Inga jävla moln. Aja. Får la leva med det.
Folk som går förbi oss. Fast ingen går uppe på denna backen typ. Borde tro att vi är jävligt konstiga som ligger och tittar upp på himlen utan några vita små ulliga lam på sig. Plus att vi inte säger något. lol.

-----
Vill bara säga när jag skrev något i still med kommer kanske inte lägga upp text kapitel på ett tag...

.. JAG HADE FEL OKEJ!

Lol. Jhihih. Aja men det kom ett text kapitel för ville skriva ett sånt. Ah. Kul va?
Ne skulle inte tro det.

Varför dissar jag mig själv?