Känn ingen sorg för mig || M&M

h u n d r a t r e t i o n i o

21 september

Musik en var hög. Den stänger ute allt. Allt jag inte vill veta av. Allt som inte borde finnas. Marcus. Theo. Hatet. Otrogenhet. Alkoholen jag vill ha. Men inte tar. Rakblad. Mig.
Jag dansade runt i rummet som en galen katt tant till min spellista jag har med med mina fantastiska bra låtar som nu gör mig ledsen. Jag vill att mina tankar ska försvinna. Jag hörde hur det plingade till av notiser på min mobil från My, klara, William, Martinus och säkert Marcus. Plus lite hat från instagram. Det skulle inte förvåna mig. Marcus borde har fattat vad jag menade för första början. Han var otrogen. Bilder finns. Han ska fan inte skicka till mig. Fråga mig varför jag var med Theo. Jag vill inte svara på deras frågor varför. Dem kommer inte fatta. Dem kommer inte tro mig. Dem kommer vilja se bilderna. Men jag screenar inte dem. Jag vill inte se dem i närheten av mina ögon. Jag tänker inte visa dem. Jag vill bara att allt ska vara över.
Mina danssteg klampade i golvet samtidigt som mina händer var över allt. På mig. Över mig. Under mig. På sidan av mig.
Musiken ändrades till seven years remixen och min mun började följa med orden från början.

"Lately I feel so alone I don't even know why I have a phone. Nobody hits me up and I'm stuck. Never had someone that I could call my, own It's lonely walking down this, road. Fake friends that I didn't have to, know. The same ones that fucked me over and whenever I need them, and I turn around they just turn ghost!!" Jag skrek ut texten av ilskan inom mig som jag känner bubblar och vill komma ut. Tårarna som nu hade börjat rinna pajade mitt smink. Sminket låg över allt på mina kinder. Vem fan bryr sig. Jag fortsatte dansa fast stannade vid en stor ram lutad mott min väg där jag ser mig själv. Fan vad ful. Fattar varför han var otrogen. Jag kände hur mina knän vek sig långsamt ner och mina händer kom till mitt ansikte. Dem tango dansade gamlingarna på en bingo kväll är tillbaka men med mycket, mycket mer kraft. Fan. Kan inte livet vara som en bild. Det är exakt likadan. Ingen sårar den. Ingen rör den. Den är där den är. För att folk ska se hur vacker den. Men egentligen. Målaren. Konstnären. Brukar alltid ha det svårt. Tavlan har något minne. Ett minne man hänger upp. Ett minne som stannar där. Som inte kommer tillbaks.

----------
I cant fall in Love with out you