Känn ingen sorg för mig || M&M

å t t i o å t t a

20 augusti

Jag tog ännu en gång min väska från det där tråkiga stället som gjort av trä där man typ ställer sina väskor under resan. Dålig förklaring. Det är den bästa förklaringen jag har. Som vanligt väntade jag med att gå ut sist för vill fan inte trängas med alla andra mäniskor som kan ha svettas eller vart as sjuka under tågresan. Så jag tog mina saker och gick ut för det gråa tåget. När jag var ute och stod på plattan eller vad jag nu ska kalla det. tågstationen. Så tittade jag mig omkring. Vad är My? Hon skulle va här och mötta upp mig? Sedan skulle vi ju gå till mig och sen skulle klara komma? Jag började dra min väska till den tegelbruna byggnaden och gick fram till nån liten vit bänk som stod vid kanten av huset. Asså om hon inte kommer om fem minuter dör jag.
Jag tog fram min mobil och klickade in på sms. Som jag aldrig brukar använda men jag vet att My inte har något 4g kvar. Hon har aldrig det. Det är fan typiskt henne. Så jag klickade in på konversationen som är med 'My Gabrielsson💖' och snabbt skrev och frågade vad hon var. Jag klickade mig ut från sms och gick snabbt in på snapchat. Ovanligt. Känner jag med.
Jag tog en snabb bild på tågstationen och skrev 'Dagar🥀' på bilden och sedan tryckte jag på den runda blåa saken med en slags vit pil i sig som var längst ner till det högra hörnet. EXAKT. Jag gick sedan till alla som har dem fina såkallade tre stjärna emojin och tryckte till alla dem att dem skulle få min exemplariska fina bild.
Jag såg lite i ögonvrån hur någon satte sig jämte mig men brydde mig inte så mycket om det för det är en parkbänk vem fan sätter sig inte och vilar benen på en parkbänk vid en tågstation?

"Hej sötis" hörde jag en mörk kill röst säga brevid mig. Fan. Jag vågar inte titta upp.

"Har pojkvän" sa jag snabbt och försökte att inte låta rädd eller bitchig i rösten och hållde fortfarande ögonen på mobilen och fortsatte klicka på dem som skulle få min dagar bild.

"Oh där var ju mitt namn" sa han snabbt när jag gick förbi. Fan. Helvete. Theo. Jag tittade upp på han och inspekterade hans ansikte försiktigt. "Är du förvånad för att se mig babe?" Sa han vidrigt och försökte vara sexig. Lyckades inte. Typ.

"Nej, vad vill du?" Sa jag och blängde på han irriterande.

"Tänkte bara säga hej till dig sötis" svarade han snabbt som om han visste vad jag skulle fråga.

"Du har sagt hej nu kan du gå" sa jag och började titta ner i min mobil igen. Jag kände hur en varm hand kom vid mitt lår försiktigt. Vafan ska jag göra nu? Ska jag slå han? Jag måste få bort hans hand? Jag tittade på han och han hade ett flin på läpparna. Snabbt tog jag hans hand från mitt ben och slog till han i magen. Ångrar det lite. Fan vad jag ångrar saker snabbt han rörde mig förfan tänk inte så nu. Han är ju vidrig. Jag tog snabbt min väska och började gå till det lila ståndet där espresso house står. Jag gick fram till kassan och beställde en snabb freppino liten chocklad för att komma bort från Theo. Jag kände då hur någon tog min hand och beröringen var mjuk och skön. Väldig skön hand. Nej fan. Jag slog bort handen som jag höll. Jag tittade upp och ännu en gång stod Theo där.

"Vad vill du mig?" Sa jag högt men ändå inte så alla på tågstation hörde.

"Jag vill ha dig" sa han snabbt. "Har jag inte vart tydlig med det?"

"Kan du inte bara dra?" Sa jag och jag hörde hur min röst höjdes från förra gången och hur några mäniskor längre bort började stirra på mig. Vad fan är My? Varför är hon inte här! Hon skulle räddat mig. Marcus med.

"Nej, för jag ska betala din frappe" sa han och gav kassörskan som tydligen också hört vad vi pratat om pengar. Hon gav mig lätt och sansat frappe och jag började gå snabbt som fan för att Theo inte ska komma ifatt mig. Han är lite snygg faktiskt. Fast jag får fan inte tänka så han försöker paja för mig och Marcus. Eller jag vet inte. Han kanske inte försöker paja? Bara gillar mig och vill ha mig. Men jag vill fan inte ha han. Usch. NEJ.
Jag tog snabbt upp mobilen som jag lagt i fickan under beställningen vid espresso. Jag tryckte sedan in på telefonen och sedan snabbt som in i helvete på My's nummer.
På direkten efter bara några toner hör jag My i andra änden av telefonen.

"My Vafan är du?" Sa jag snabbt och fortsatte dra min väska på den hårda marken.

"Jag är hemma, jag glömde bort tiden förlåt mig!" Sa hon förlåtandes genom mobilen.

"Det gör inget men jag drar hem kom till mig det snabbaste du kan" sa jag och gick ditt där spårvagnarna är.

"Ja, men klara sa att hon kommer senare" sa hon. "Varför så stressad vad har hänt?"

"Kom till mig och jag berättar allt, puuussss heeejjj" sa jag och la på.

-----------
ETTT TILL FULT LITET KAPITEL:)))))