--------Jennys perspektiv-------
Jag trodde verkligen inte att han skulle bli så arg, jag berättade ju bara som de låg till. Att jag inte älskade honom längre och ville göra slut. Jag menar de är väl ändå mitt beslut? Hursomhelst så trodde jag aldrig att han skulle göra de.
När jag äntligen lyckades ta mig ut ur hans lägenhet så bara sprang jag så fort jag kunde utan att de gjorde för ont i bröstet och huvudet. Jag visste inte vart jag var på väg eller vart jag var, jag bara sprang så långt bort jag kunde från honom. När smärtan i bröstet blivit för svår och de kändes som att huvudet skulle sprängas satte jag mig ner på en gata och la huvudet i knäna. Då brast det. Jag kunde inte hålla tårarna inne längre, de gjorde för ont både psykiskt och fysiskt. Jag blundade för att lunga ner mig lite men då kommer bilderna tillbaka.
-------1 timme tidigare-------
Jag hade bestämt mig, jag skulle göra slut med Alfred. Jag älskade han inte längre och allt kändes bara fel när jag va med honom.
Jag klev bussen vid hans lägenhet och började sakta gå uppför trapporna, jag repeterade de jag skulle säga i mitt huvud.
- Jag har länge känt att inget känns rätt mellan oss och jag vill därför göra slut.
Det kanske var lite okänsligt och dåligt men jag kom helt enkelt inte på något bättre.
Nu stod jag utanför hans lägenhet och var jävligt nervös. Jag tog några djupa andetag och tryckte in ringklockan. Jag hörde steg inifrån och hur någon låste upp dörren, sen möttes jag av Alfreds stora leende.
- Hej älskling, vad gör du här? sa han
Han böjde sig fram för att ge mig en kyss men jag stoppade honom och sa att vi va tvungna att prata.
- Visst, kom in.
Han öppnade dörren så att jag kunde komma in. Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan, sen jag gick jag in och satte mig i soffan. Alfred kom och satte sig på en stol mittemot.
- Så vad ville du prata om babe? frågade han.
Jag svalde och sen sa jag de jag hade planerat på väg upp för trappan.
Jag kollade upp på honom när jag pratat klart och såg att han var arg, så jag reste mig upp för att gå men han tog ett hårt grepp min arm och sen så slog han mig hårt över kinden.
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag försökte ta mig ur hans grepp men de hårdande och han kastade ner mig på golvet. Han riktade en spark mot mig men jag drog upp armarna så sparken kom mitt på bröstet och jag kände en förförlig smärta i revbenen. Han la in en till spark och den här gången hade jag inte armarna som skydd så jag kände hur han träffade huvudet och sen var allt svart.
När jag vaknade låg jag kvar på golvet i Alfreds lägenhet men han var inte kvar. Han kanske var på toa eller något men jag tog i alla fall tillfället och sprang ut ur lägenheten utan skor eller jacka.
------Nutid, Jennys perspektiv-------
Hur kunde jag vara så dum att jag inte tog med mig skorna? Det är sommar och det brukar vanligtvis vara varmt men idag var det spöregn. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte gå hem för Alfred vet vart jag bor och han vet att pappa inte är hemma så han kommer säkert gå dit när han märker att ja inte är kvar hos honom.
Varför ska jag aldrig få vara lycklig? Först mamma och nu Alfred, vad kommer hända här näst?
Mina tankar avbröts av att någon knacka mig försiktigt på axeln.
YOU ARE READING
King of love - The Fooo fanfiction
FanfictionMin första Fanfiction så den kanske inte är så jätte bra, men skulle bli glad om ni gav den en chans i alla fall ;)