Ni vet den där känslan. Den där känslan när man maktlöst bara lever. Bara andas. Varje dag.
När väggarna plötsligt krymper ihop.
När hjärtslagen blir hårdare.
När man egentligen skriker på hjälp men ingen reagerar.
När andetagen blir tyngre.
Just den känslan. Den fucking känslan.
YOU ARE READING
Djävulens gata
Short StoryLivet känns inte på topp. Rent ut sagt, meningslöst. Helst skulle jag vilja lägga mig på golvet med tårarna i ögonen och inte bry mig om allt och alla längre. Fast det kan jag inte. Jag kan inte svika de. Besvikelsen dödar och det vet jag själv. Me...
