Only you

Kapitel 2

~Beatrice~

Jag somnade på tåget.. Men jag vaknade av att någon pratade i högtalare.

"Hej alla passagerare! Jag ville bara säga att ni nu kan gå av tåget, på vänster sida! Tack för att ni åkte med mig!". Oj, är vi redan framme? Tydligen... Nu var jag framme vid mitt nya liv. Jag tog mina väskor och gick av tåget. Nu var det bara en sak kvar, hitta Sanna & David eller vad dom heter. Jag tittade mig omkring och ser att två personer står och vinkar åt mitt håll, det måste vara dom. Jag gick dit.

-Är det du som är Beatrice? Frågade kvinnan som måste vara Sanna.

-Mm. Sa jag lågt.

-Vad kul att se dig! Sa hon och kramade mig.

-Jag är David! Sa mannen och jag nickade.

-Ska vi åka? sa Sanna.

-Visst! Mumlade jag. David tog hand om mina väskor och vi gick ut. Vi hoppade in i en vit, hög Volvo sen så började vi åka. Jag stoppade in mina hörlurar men tog ut dom lika snabbt när jag insåg att vi var framme.

-Nu är vi framme! Sa Sanna. Jag gick ut ur bilen och det var ett mega hus. Det var stort och vitt med stora fönster.

-Gå in du! David tar hand om dina väskor. Sa Sanna och jag gick in. När jag kom in var min första reaktion "vitt". Jag har nånting emot vitt. Det får inte vara för vitt, då ser det snobbigt ut. Och det gjorde det här. Sanna & David kom in med våra väskor. Det kom en mindre tjej ner för trappan. Hon såg ut att vara ungefär 12...

- Hej, du måste vara Beatrice! Jag är Tilda! Sa hon.

- Hej! Svarade jag.

- Beatrice, vill du se ditt rum? Frågade Sanna mig glatt.

- Gärna! Sa jag och följde med Sanna upp. Vi kom in i ett stort vitt rum, som tydligen är mitt nu... Det var ganska fint, men för mycket vitt. Det var ett stort fönster, en dubbelsäng, ett skrivbord och en stor spegel.

- Ingen garderob? Frågade jag.

-Jodå! Vänta ska du få se. Sa Sanna och öppnade en dörr. Jag kan inte tro det. En walk in closet. Alldeles för mig själv. Vi gick igenom min garderob och det var yttligare en dörr. Jag öppnade dörren och där inne var det ett stort badrum. Jag tappade hakan.

- Gillar du det? Sa Sanna.

- Är det här mitt? Och ja, jag gillar det!!! Sa jag.

- Det är bara ditt! Glad att du gillar det! Nu ska jag lämna dig, så får du väll fixa och trixa lite. Sa Sanna och gick ut. Jag gick till sovrummet. Hur kunde jag få det så här bra? Jag packade upp mina grejer sen så gick jag ner. Alla satt i soffan.

- Tack för allt! Sa jag.

- Haha, det var så lite så. Vi är glada att du gillar det. Sa David.

- Skulle jag kunna få gå ut? Titta på staden lite.

- Visst får du det! Ring om det är något. Sa Sanna. Jag gick ut till hallen, drog på mig mina vita converse, sen gick jag. Jag gick längs vägen, tills jag kom till en busshållplats.  Nästa buss skulle gå om 5 min så jag satte mig ner och väntade. Jag tog upp telefonen och gick in på min blogg ( ja, jag har en blogg, ganska så populär faktiskt). Sen gick jag in på sociala medier. Bussen kom, jag betalade sen satte jag mig ganska så långt bak för att inte få massor av blickar. Det var tomt i bussen, tills ett par tjejer & några killar i min ålder gick på. Hela bussen var tom men dom satte sig ändå bak med mig.

- Hej, är du Beatrice Andersson? Frågade än av tjejern.

- Ja, det är jag de! Svarade jag.

- Vi älskar verkligen din blogg! Vi är stora fans. Sa en av tjejerna.

- Tack, det betyder mycket! Vad heter ni? Svarade jag.

- Jag är Zandra, det här är Isa, det här är Danielle och dom här två heter Vilmer & Daniel. Fast dom 2 är inte fans. Sa Zandra.

- Vad vet du om det? Sa ehm, Vilmer tror jag han hette.

- HA-HA, men snälla. Kan vi få en bild? Sa Zandra.

- Visst! Sa jag och tog bilder med tjejerna.

- VI kan också få en bild, bara för att du är snygg! Sa killarna.

- Visst, men det får gå fort för jag ska av här. Sa jag och tog en snabb bild med dom. Vi sa hej då, sen gick jag av bussen. Jag kom till plattan, jag har hört talas om det förut men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag gick längs någon väg, men jag fick stanna upp för att det stod fullt av tjejer som skrek. Jahapp, då var det väll bara att vända då. Jag vände mig om och började gå men fick vända mig om igen för någon ropade mitt namn.

- Bea, är det du? Sa någon röst som jag kände igen. Jag vände mig om och där stog ingen mindre än Daff.

- DAFF!! Skrek jag och hoppade i hans famn.

- Fan vad jag har saknat dig! Sa han och avslutade kramen

- Vi sågs imorse, men jag saknar dig också. sa jag.

- Aww, men vad gör du ute i Stockholm? Sa han.

- Om du inte minns det så fick jag lov att flytta till Stockholm, sen så vet jag faktiskt inte vad jag gör här ute. Vet knappt vart jag bor! Sa jag med ett skratt.

- Haha. Sa han ironiskt.

- Så, du flyttade också hit? Frågade jag.

- Tydligen! Sa han.

- Bra då, så jag känner någon iallafall. Trivs du på nya jobbet? Sa jag

- Jaa, mycket bättre än det andra. Sa han.

- Bra då! Sa jag.

- Vill du följa med in? Det är ganska mycket folk här. Sa han och jag nickade.

- Varför är det så mycket folk egentligen? Frågade jag.

- Vi tar det när vi kommer in. Sa han och vi tog oss egenom folkmassorna och gick in. Vi gick in till ett kontor som jag antar vara Daffs.

- Sätt dig! Sa han och jag satte mig i den bekväma soffan.

- Vad jobbar du med egentligen? Frågade jag.

- Jo det är så här att jag har blivit manager till ett nytt pojkband, eller nytt och nytt. Dom har hållt på ett tag men nu är jag deras manager.

- Åh, vad najs. Du är ju känd Daffsen! Vad kallas dom då? sa jag.

- Haha, The Fooo, Felix, Oscar, Oscar men kallas för Ogge och sen har vi Omar. Det är fyra härliga killar i din ålder. Sa han

- Åhh, najs! Dom måste jag få träffa. Sa jag förväntansfullt.

- Det får du, nu faktikst. För dom kommer in nu. Sa han och dörren öppnades.

- Daff vi är..... På började en snygg killen men avslutade när han fick syn på mig.

- Vem har vi här då? Frågade snygga killen istället.

__________________________

Rösta & kommentera gärna <3

Älskar er.