Du var en glasskärva, du var itu.
Dina vassa kanter,
representerade ditt yttre.Du sårade alla som kom i din väg,
lämnade spår i deras sköra hud.Din kristallklara yta,
representerade din själ.Hur man såg igenom den,
den tomma, känslolösa själen.Din inkonsekventa form,
representerade din historia.Hur din väg varit svår att passera,
hur hinderna nästan hade fått dig att ge upp.Men ändå stod du här idag,
med ett leende på läpparna.Men alla visste ändå,
hur förstörd du var inuti.
YOU ARE READING
I huvudet på henne
PoetryInuti hennes huvud döljer det sig djupa tankar. Min första diktsamling någonsin. © 2017 L.G