I need you... (The fooo)

Kapitel 1

Kapitel 1

☆☆☆☆☆☆

jag lyfte kniven, andades in djupt. jag tittade på mina handled. skarpa, raka ärr gick upp över min arm. hur kunde jag var så dum? Oscar Molander, världens finaste kille, även en grym sångare. Från det kända, svenska bandet, The Fooo. skulle aldrig vilja ha

en ful, tjock, korkad brunett som mig...

jag drog kniven i ett av de gamla ärren och skrek till av smärtan, jag tänkte på mig själv och drog en gång till, jag tänkte på Ogges fina leende och tvekade några sekunder innan jag drog upp ett till ärr. jag drog den skarpa kniven om och om igen... blodet rann ner på mitt vita linne, det var kallt ute och gåshuden spred sig över armarna.

-stopp! jag vände mig skrämt om och såg... OGGE! Han sprang mot mig,

-sluta! skrek han och väckte mig ur chocken. jag kände tårarna bildas i mina ögon, jag ställde mig upp och viftade med kniven i luften. jag drog den över min arm igen.

-SLUTA! skrek han och började om möjligt springa ännu fortare.

han stod bara några decimeter ifrån mig nu, han tog tag i min handled och jag skrek till när hans fingrar rörde mina sår... han slet kniven ur min hand och kastade iväg den, sen tog han ett snabbt steg fram och kramade mig... han höll sina armar hårt om mig, först då förstod jag var jag nyss gjort. jag kände värken i handlederna och jag såg hur jag färgade hans jacka röd av blod...

-varför? sa han försiktigt med skakig röst... jag ville berätta för honom, hur ont det hade gjort när han sa att "vi nog bara ska vara vänner, det är inte du! det är jag... bla, bla, bla" jag ville berätta om hur jag tagit ut det på mig själv, jag öppnade munnen och skulle precis säga nåt när jag avbröts av en gäll röst.

-OG!? det är kallt!

jag släppte honom, tittade skrämt in i hans ögon innan jag såg vem rösten tillhörde. en tjej med blont hår, klädd i skinnjacka och korta shorts.

-Babe? sa hon och närmade sig.

-babe!? sa jag och tittade på Ogge, han kliade sig i bakuvudet.

-eeh asså... sa han och tittade ner i marken. då föll allting på plats, han hade dumpat mig för henne...

jag satte handen för munnen, tårarna rann längs mina kinder.

-betydde inte det vi hade någonting för dig!? skrek jag sårad och hans blick sa mer än tusen ord.

-det vet du. sa han men hans ögon letade efter tjejen bakom mig...

jag sprang därifrån,

-Juliet! skrek han efter mig, men jag fortsatte springa. min syn försämrades av tårarna och efter ett tag var jag tvungen att stanna och hämta andan.

-Juliet? Jag vände mig snabbt om för att se vem rösten tillhörde, Felix.

Jag kopplade honom med Ogge och började gråta ännu mera,

-vad är det som har hänt!? Sa Felix skrämt och hans blick föll på mina handleder.

-Jag ringer Oscar, Enestad! La han till med ett leende, då tänkte jag på Oscar, han och jag hade vart bästa vänner sen vi var 3 år. Vi lärde känna varandra på dagis, det var genom Oscar jag hade träffat Ogge.

Han lyfte mobilen till örat och jag hörde honom prata lågmält med någon jag antar var Oscar.

-Han är här om 10. Sa han när han hade lagt på.