I need you... (The fooo)

Kapitel 4

~Juliets POV~

Jag tog upp min mobil och tryckte på instagram, jag var helt bombad med frågor och bilder!

"Vem är hon?" Varför är hon med Oscar?" "Vart är Ogge?" "Har hon bytt kille?!"

Men det som stod mest var bilden på mig och Oscar som höll handen med texten "Oscar tar Ogges tjej"

Jag slog handen för pannan och tyckte bara att folk var allmänt korkade! Han var min BÄSTA vän, inte min POJK vän!

-Omar is in the house!

Jag ryckte till när Omar kom skrikandes in i rummet. Han sprang fram till Oscar och rufsade om det fluffiga håret.

Strax efter kom Felix och Ogge... Ogge!

Jag vände ner huvudet i mobilen, låtsades inte se dem.

-Juliet!

Felix sprang fram till mig och gav mig en kram,

-vad kul att se dig! Hur mår du?

Jag svarade inte, jag skulle inte ge mig. Jag hade varit tyst sen igår. Jag tänkte fortsätta med det.

Min blick föll på Ogge, han hade på sig ett par svarta byxor med röda fickor och till det en vit T-shirt och en jacka över. Den svarta kepsen med "Chicago Bulls" satt på hans huvud och på fötterna satt ett par sneakers.

-like what you see?

Jag kände kinderna färgas röda när han påpekade att jag tittade på honom. Men jag kunde inte hjälpa det! Han var så perfekt...

~Ogges POV~

Hon granskade mig från topp till tå, hennes ögon var tårfyllda.

Hon vände bort blicken, hon var sårad...

Men vad skulle jag säga!?

Om hon bara visste, hon var den underbaraste människa jag träffat. Och jag ville så gärna ha henne tillbaka... Men crewet hade sagt det tydligt, "inga flickvänner under turnén! Det stör er bara!" "Om du inte gör slut med henne så ställer vi in turnen!"

Dem pratade bara med mig eftersom att jag var den enda som hade flickvän, men nu då? När Oscar vet att hon är singel?

Jag vet att han gillar henne, mycket. Det märks, fast han inte tror det.

Tänk om han ska säga det idag! Eller imorgon! Jag måste prata med honom!

~Felix POV~

Jag gick fram till Juliet, vi hade faktiskt blivit bra vänner när hon var tillsammmans med Ogge.

Gud! Den killen vet inte vad han missar...

-Han är inte värd det...

Jag la min arm om hennes axlar, hon lyfte på huvudet och tittade in i mina ögon.

Jag log och försökte hålla kvar ögonkontaken, en tår rann på hennes kind.

Hon flyttade sig lite framåt så att min arm inte längre höll om henne, Jag kände besvikelsen skölja över mig.

Men, hon kramade mig.

Hon satt kvar där i mina armar, jag höll om henne och sa lugnande ord som "jag är här" "det är okej" "det är inget fel att gråta"

Vi hörde Ogge & Oscar skrika på varann därute. Juliet drog sig snabbt ut mina armar och jag reste mig upp och började gå ut.

Ett slag från Oscar! Och Ogge föll mot marken...