Now & Then

Del 3

Nästa morgon vaknade jag av att jag hörde en hög duns på den nedre våningen av Yunas hus.

Jag tittade upp på Yunas säng och såg att den var bäddad och att hon hade lagt fram min skoluniform på kanten av den.

Jag log för mig själv när jag tänkte på hur Yuna hade bettet sig som min storasyster ända sen vi var små.

Jag klev upp ur madrassen och gick ner för att kolla vad Yuna gjorde.

När jag kom in i köket verkade det som om hon inte hade sett mig så jag bestämde mig för att smyga fram bakom henne och sedan skrämma henne.

"Ahhhh!"

"Ta det lugnt det är bara jag" sa jag och skrattade.

"Yah! sluta skräm mig sådär jag kunde ha tappat äggen"

Jag bara skrattade av tanken att hon skulle tappa ägg över hela golvet.

"Yuna vad gör du?" sa jag när jag hade slutat skratta.

"Vad ser det ut som, jag lagar frukost"

"Är inte dina föräldrar hemma?"

"Nej, dom behövde åka iväg tidigt imorse så dom hann inte träffa dig men dom hoppades på att du och din bror skulle kunna komma över den här helgen för att hälsa på" förklarade Yuna.

"Det låter toppen men jag måste höra med Jin först" sa jag.

"Du kan gå och börja ta för dig Soohye jag kommer snart med äggen" sa Yuna.

Jag löd och gick till matbordet för att ta för mig. Efter en stund kom Yuna med dom stekta äggen.

***

Jag och Yuna separerades på skolan eftersom vi har olika klasser men vi hade bestämt att träffas under lunchen.

Jag var påväg mot min lektion när jag plötsligt blev stoppad av en tjej.

"Yah! Vad tror du att du håller på med?" sa tjejen.

"Vad har jag gjort det är du som blockerar vägen" sa jag omedveten om vad tjejen pratade om.

"Jag vet nog vad du håller på med, Håll dig borta från Teo han är min" sa tjejen irriterat.

"Tror du verkligen att jag skulle vara intresserad i någon som honom? Fortsätt drömma, jag bryr mig inte om du tror att han är din eller inte för jag vill inte ha honom" sa jag och började gå iväg från tjejen.

"Yah! stanna där!" Hörde jag hur tjejen skrek efter mig.

Jag vände mig om och kände hur tjejen som jag just hade gått iväg från slog mig i ansiktet.
Jag puttade in tjejen i väggen och lutade mig fram för att viska något i hennes öra.

"Om du inte har en dödsönskan så håll dig borta från mig i framtiden, okej?"

Sen släppte jag tjejen och hon gled sakta ner på marken. Jag gick därifrån och till mitt klassrum. Utan att bry mig satte jag mig på en random plats och väntade på att läraren skulle börja prata.

"Ursäkta?" hörde jag en röst bredvid mig säga.

Jag vred bort huvudet från fönstret för att se vem som pratade med mig.

"Ja?"

"K-kan jag sitter här?"

"Visst slå dig ner"

Han satte sig ner och slutade inte kollade på mig nervöst.

Jag suckade. "Om du vill säga nånting så behöver du inte tveka"

"Äh ja ehm jag ville bara tacka dig för vad du gjorde igår"

Jag kollade konstigt på honom tills jag fattade vad han menade.

"Vänta är du den där killen som Teo och dom andra två klådde upp?" frågade jag förvånat.

"J-ja det kan man väl säga, jag ville bara tacka dig"

"Jag kanske inte ska fråga det här men varför?" Sa jag tveksamt.

Han tittade ner i bänken och jag började må dåligt av att ställa frågan.

"Jag vet faktiskt inte, det har varit såhär ända sen jag började, det var nånting om att den förra personen slutade"

"Men varför slutar du inte? Eller du kan väl åtminstone säga det till rektorn" sa jag och höjde rösten.

"Mina föräldrar har jobbat hårt för att jag ska komma in på den här skolan så jag vill inte göra dom besvikna"

"Är du seriös? Tror du att dina föräldrar bryr sig mer om vilken skola du går på än hur du mår!" Jag nästan skrek ut det sista så att läraren och alla elever kollade på mig.

"Sa du något Soohye?" frågade läraren.

"Nej ursäkta mig" sa jag och bugade.

Skolklockan ringde och jag var påväg ut ur klassrummet. Men när jag skulle svänga mot matsalen kände jag hur någon petade på min axel.

"Tack Soohye för att du fick mig på bättre humör" sa killen.

Innan jag hann svara gick han iväg mot kafeterian. Jag började också gå dit när jag plötsligt kom ihåg att jag hade glömt min mobil i mitt skåp.

Jag började gå mot slutet av en av korridorerna lite längre bort där mitt skåp var.

Innan jag hann öppna skåpet hörde jag flera fotsteg bakom smig. Jag vände mig om och insåg att det stod tre killar bakom mig.

"Så det är du som är Soohye" sa killen i mitten.

"Ja och?"

"Försök inte ens låta kaxig, det kommer inte vara till din fördel" sa killen till vänster.

Killen i mitten började komma närmare mig så att jag backade in i mitt skåp.

"Vilka är ni?"

"Det behöver du inte bry dig om, du behöver bara komma ihåg oss som en varning om vad som kommer hända om du gör något liknande mot min lillasyster igen" sa killen som nu bara stod lite mindre än en meter ifrån mig.

Sen insåg jag att tjejen som jag hade hotat i korridoren måste vara den här killens lillasyster.

Han slog mig hårt i ansiktet. Men han var för långsam för att göra det igen. Så jag tog ett steg mot honom och knäade honom hårt i magen. Sen slog jag honom flera gånger i ansiktet. Dom andra två sprang fram till mig och tåg tag i varsin arm.

Jag hoppade och gjorde en bakåtvolt över deras armar så att dom släppte taget.

Dom två killarna började springa mot mig men jag undvek enkelt bådas slag och slog in den ena killen i ett skåp så att han svimmade och den andra killen sparkade jag hårt på smalbenet så att han föll ihop.

Jag rätade på mig och skulle precis börja gå iväg när jag kände något hårt träffa mig i bakhuvudet. Sen blev allt svart.

***

Efter ett tag vaknade jag och kände hur hela mitt huvud gjorde fruktansvärt ont. Jag reste mig upp men behövde luta mig mot skåpen för att lyckas hålla mig uppe. Jag öppnade snabbt mitt skåp och tog fram sin mobil och ryggsäck.

Sen ringde jag till Yuna och berättade att jag behövde gå hem.

Efter att jag hade lagt på stängde jag skåpet och började långsamt gå mot skolans utgång. Eftersom alla var på lunch så hoppades jag att ingen skulle lägga märket till mig.