Det hade gått tjugo minuter och Yuna hade fortfarande inte kommit. Jag hade börjat tro att Yuna kanske inte skulle komma ändå men just då hörde hon hur någon plingade på på ytterdörren.
"Soohye! Yuna är här!" hörde jag hur Jin skrek nerifrån hallen.
"Okej!" skrek jag tillbaks.
Yuna gick upp för trappan och knackade på min dörr.
"Kom in"
Dörren öppnades och Yuna klev in med en kasse i ena handen.
"Vad har hänt med dig?" sa Yuna och sprang fram till kanten av min säng.
"Jag hamnade i ett till slagsmål inget att oroa sig för" sa jag lugnt.
Hon skannade mitt ansiktsuttryck och jag försökte att se glad ut men det funkade inte så bra.
"Det är bestämt jag stannar hemma hos dig tills du mår bättre" sa Yuna bestämt.
"Men jag vill inte att du ska komma efter med dina studier" sa jag.
"Pfft, tror du att jag bryr mig om mina studier när du mår såhär?"
"Jag mår bra du behöver verkligen inte oroa dig" sa jag än en gång.
Yuna tittade på mig som om jag hade sagt något dumt.
"Jag tänker låssas som om du inte sa det där och istället går vi och gör någonting kul i morgon" sa Yuna och log brett.
Jag suckade och tittade upp på henne.
"Visst jag kan ändå inte stoppa dig" sa jag.
"Bra att du har insett det" sa hon och satte sig bredvid mig i sängen.
Hon plockade fram plastpåsen och tog ut ett paket med jordgubbar, en inplastad skål med smällt choklad och två gafflar. Sedan gav hon en av gafflarna till mig och tog av plasten från skålen.
Yuna har alltid vetat att jag älskar jordgubbar med choklad.
När vi hade suttit och kollat på kdrama på min dator i fem timmar så bestämde vi oss för att lägga oss och sova. Precis innan vi skulle lägga oss i min dubbelsäng kom Yuna på något.
"Vänta Soohye" viskade hon för att inte väcka Jin.
"Vad?" viskade jag tillbaks.
Hon gick till sin väska och tog fram en liten ask, sen gick hon fram till mig och öppnade den.
I asken fanns det två armband. Ett av dom var silvrigt och det andra var guldigt.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
(Armbanden)
Yuna gav mig det silvriga för att hon visste att jag gillade silver mer än guld.
Jag satte på mig det på vänster hand och Yuna gjorde samma sak.
"Jag tänkte ge dig ett på din födelsedag dagen du åkte men jag glömde dom hemma och hade ingen tid att hämta dom" sa Yuna och tittade ner i golvet.
"Det spelar ingen roll för mig om du hade gett mig det den dagen jag åkte jag är minst lika glad nu som jag hade varit då" sa jag.
Yuna tittade upp på mig och gav mig en kram.
"Du är verkligen den bästa vännen en person kan ha!" sa Yuna.
"Är inte jag den som borde säga det till dig?" frågade jag samtidigt som jag skrattade.
"Du har alltid funnits där för mig varje dag när jag blev mobbad, du lärde dom verkligen en läxa" Yunas leende försvann. "Men det var trots allt pågrund av mig som du behövde byta skola"
"Hur många gånger måste jag säga det? Det var inte ditt fel, jag behövde flytta för att mamma kunde inte ta hand om varken mig eller Jin och därför behövde jag flytta till mormor undertiden som Jin gick på collage" sa jag och kramade om henne hårdare.
"Men det känns fortfarande som om det var mitt fel" sa Yuna.
"Bara sluta oroa dig för det jag är tillbaks nu eller hur?"
Yuna nickade. "Du har rätt vi har ingen tid att vara nere trots allt ska vi ha jättekul i morgon"
Jag la mig på ena sidan av min säng och Yuna la sig på den andra. Sen släckte jag lampan och somnade.
