Jag gick på gatan påväg hem från skolan. Det hade redan gått tjugo minuter för mig att bara ta sig halvvägs.
När jag väl såg mitt hus märkte jag hur lamporna var tända och hur någon var i köket.
'Shit Jin är hemma'
Jag hade hoppats på att Jin skulle komma hem lite senare idag så att jag skulle hinna rengöra mitt sår på baksidan av huvudet, men så blev det visst inte....
Jag stod och funderade en stund på om jag skulle gå in och förklara allt för Jin eller om jsg skulle ringa Yuna och be henne möte mig i parken. När jag hade stått på andra sidan vägen av huset ett tag bestämde jag mig för att bara gå in och hoppas på det bästa.
Jag stod framför dörren och skulle precis öppna den när jag hörde hur det lät som om någon skrek.
När jag insåg att det var Jins röst sprang jag in i huset och sedan in i köket.
"Jin är du okej vad har hänt" sa jag i panik.
Jin försökte få fram något att säga men det var lönlöst så istället pekade han på en gräshoppa som stod på golvet nedanför köksbänken som han stod vettskrämd på.
Jag suckade och gick fram till gräshoppan. Sen tog jag tag i den och öppnade ett fönster som den hoppade ut genom.
"Seriöst Jin jag trodde att du hade skadat dig eller nåt"
Jin klev ner från köksbänken och var precis påväg att säga något till sitt fördvsr när han plötsligt hejdade sig.
"Soohye vad har hänt med ditt ansikte?!" halvskrek han och rusade fram till mig.
"Vad har hänt med mitt ansikte?" frågade jag lite oförstående.
Jag kom inte ihåg något om att jag hade blivit slagen i ansiktet under dagen.
Jin suckade. "Har du hamnat i ett till slagsmål?"
"N-nej"
"Sluta ljug Soohye jag vet hur det såg ut senaste gången du såg ut på det här sättet men om jag ska vara helt ärlig så såg det inte såhär rejält ut" sa han undertiden som han undersökte mitt ansikte.
"Jag måste gå upp och duscha" sa jag som en ursäkt för att kunna smita från den här situationen.
"Visst gå upp och ta en dusch men kom ner och berätta vad som har hänt sen okej?"
"Okej..." sa jag och gick upp för trappan.
***
Efter duschen tog jag fram förstahjälpen kittet och började bandagera och plåstra om mina sår.
Jag tog på mig en ljusblå tröja, ett par svarta jeans och satte upp mitt hår i en bulle.
Sen gick jag ner till nedervåningen där Jin sitta i soffan i vardagsrummet och titta på TV.
"Jin?" Jin vände sig om och gjorde plats i soffan för mig.
Jag gick för att sätta mig.
"Jag ska va helt ärlig Soohye du ser förfärlig ut"
"Äru seriös jag tycker personligen att alla dom här såren och blåmärkena jag har i ansiktet passar min ansiktsform väldigt bra" sa jag oseriöst.
Jin började småskratta men hans ansikte förblev seriöst.
"Men seriöst Soohye vad hände den här gången?"
Jag tog ett djupt andetag och berättade vad som hade hänt.
"Inte nog med att du hamnade samma situation som förut men den här gången med killar istället" sa Jin med en orolig röst.
"Förlåt" sa jag och tittade ner på golvet.
"Det är okej Soohye jag blir bara så orolig när nåt sånt här händer dig"
Jag log och reste mig upp.
"Jag går upp och pluggar en stund"
"Okej men glöm inte bort att slänga din skoluniform i tvätten, det fanns blod på ryggen" ropade Jin efter mig.
"Jaja!"
***
Jag var uppe på mitt rum och läste när jag kom på att jag lämnade Yuna utan förklaring idag.
Jag tog snabbt fram min mobil och ringde Yuna.
Jag hörde tre ringsignaler innan Yuna svarade.
"Hej Soohye"
"Jag är så ledsen att jag behövde lämna dig idag"
"Näh det är lugnt men kommer du till skolan imorn?"
"Förlåt men jag kan inte komma till skolan imorgon"
"Varför, är du sjuk?"
"Jag antar att det är ett sätt att se det på"
"Vill du att jag ska komma över?"
"J-jag vet inte"
"Jag tar det som ett ja jag kommer om tio" och med det sagt la Yuna på och lämnade mig i chock.
YOU ARE READING
Now & Then
Fanfiction"Jag kan förklara" Soohye har alltid levt ett bra liv. Men vad händer när hon ställs inför ett hot på liv och död....