Fredag 1 September
Idag har varit en jobbig dag i skolan, vi hade prov och jag var jätte trött och somnade på en lektion, jag har varit trött hela dagen.
När jag kom hem hade mamma redan hämtat Bella från förskolan, jag gick upp till tv rummet och där var hon den finaste personen min lilla dotter Bella, jag la mig ner i soffan bredvid henne och hon kom och kramade mig. Det bästa som finns är att få en kram från Bella, jag älskar Bella hon är ju mitt liv just nu men jag har inte alltid älskat henne.
När jag vart gravid med Bella och jag berättade för Max (pappan) att jag var gravid och han vart chockad men sa att vi skulle klara det här tillsammans men 1 vecka senare var han borta och jag vet inte vart han tog vägen heller. Jag vart förkrossad och bara låg i min säng och grät hela dagarna för jag trodde ju att jag skulle inte klara det här, jag skulle ju bli ensamstående men ändå trodde jag att Max kanske skulle komma tillbaka.
Max kom aldrig tillbaka såklart men jag var övertygad över att han kommer nog snart hem igen och han sa ju att vi skulle klara det här tillsammans och sen drog han bara vad menade han med det.
Medans jag mådde sådär dåligt hoppades jag på att jag skulle få ett missfall, hur man nu kan önska det enligt mig men när jag var i den sitsen just då hoppades jag att jag skulle få ett missfall för att kunna gå vidare men jag fick inget missfall men istället fick jag en underbar dotter som jag älskar över hela mitt hjärta.
YOU ARE READING
Ensam men inte länge till
Teen FictionJosefina är en 17-åring som inte är som dom i hennes egen ålder men det är eftersom hon har en liten dotter som heter Bella, pappan till Bella stack när han fick veta att Josefina var gravid och nu vet ingen vart han är men dom har klarat sig fint u...
