''Så du menar att jag kommer klara mig genom det här?'' Jag kunde inte göra något annat än att le ett stort leende som jag sedan försökte dölja med mina händer.
''Man kan aldrig vara riktigt säker. Men tumörerna har blivit mindre, ja. Jag vet att jag egentligen inte borde säga det här men,'' läkaren trummade lätt med ena handen mot journalen och sprack även han upp i ett smått leende, '' det finns en stor chans att du kommer överleva.'' Det kändes som om en tyngd försvann ifrån rummet och som att alla kunde andas igen. Mamma började gråta och pappa nervöst skratta samtidigt som de omfamnade mig i en hård kram. Tårarna rann ner för mina kinder.
Noel satt ute i väntrummet, han hade inte fått följa med in. Han satt och bet sig i läppen samtidigt som hans fot studsade upp och ner från golvet av nervositet. Hans hår hade nästan blivit fett av allt hans pillande och pannan var alldeles svettig.
''Noel.'' Hans blick for upp snabbt som vinden och hans nervösa ansiktsuttryck förvandlades snabbt till ett stort leende när han fick se mitt. Han sprang emot mig och lyfte upp mig samtidigt som han kramade mig.
''Jag sa ju det, jag visste att du skulle överleva det här. Ingen är som du, helt jävla otrolig.'' Han pussade mig, först på pannan, sedan ner på näsan och gick sen vidare till båda mina kinder tills hans tillslut kysste mina läppar hårt och länge.
''Jag älskar dig.''
''Och jag älskar dig.''
****
Wow, gissa vem som är tillbaka från de döda! Skäms över min dåliga uppdatering så kommer jag tillbaka med ett sånt här kapitel. I ALLA FALL så ska jag försöka skärpa mig ordentligt och avsluta den här boken!
YOU ARE READING
101 saker innan du dör - Noel Flike
Fanfiction"Vi måste verkligen göra 45....och 3. Eller ja vi ska ju göra alla." "Och om vi inte hinner?" "Det är väl klart vi hinner?" • Där Noel skriver en Bucket- list som måste avklaras inom 1 år för att ge sin cancersjuka flickvän den bästa sista tiden.
