Helt otroligt

Kapitel 9

Vi sitter och äter hemma hos Stella. Ellen och Leah sover. Simon har smsat mig hela tiden men inte ringt. Jag bestämde mig för att ringa han.

(M=Melissa S=Simon)

S: Aa det är Simon

M: Vem är den andra tjejen?

S: Åhh! Melissa! Vilken andra tjej?

M: Sluta ljug! "Åh hon får inte veta nått! Jag älskar dig!" Det är vad DU sa till nån i telefonen!

S: Melissa det är inte som det låter!

M: Hejdå Simon!

Det är nu jag fattar att jag gråter. Jag lägger mig i soffan och gråter. Stella kommer och kramar mig.

-Det kommer ordna sig! Shhhhhhyy!! Hon får mig lita lugnare faktist. Jag går upp till gästrummet som hon har och lägger mig. Efter det somnar jag.

******

Jag vaknar av att någon skriker, eller skriker medan den viskar. Jag känner igen båda rösterna och blir helt stel av en. Stella är de helt klart, och Simin. Vafan gör han här?! Jag går genast till Stellas rum och där ligger Ellen och Leah vakna. Stella måste ha tagit dom inatt om dom skrek. Jag lyfter dom in till och ammar dom. Efter de bäddar jag ner dom och till min förvånad somnar dom direkt. Jag går ner och ser Simon stå med en tom blick på Stella som skriker medan hon viskar åt han. Han ser mig och går till mig. Jag backar två steg och han stannar.

-Snälla Melissa kom hem! Det är en ända röra och jag saknar dig, det är inte som de värkar! Ber han. Som om jag skulle tro på de tänkte jag.

-Simon! Bara gå, snälla, lämna mig!! Säger jag rätt upp i hans ansikte. Stella öppnar dörren och han går frivilligt ut. Jag pustar ut och Stella kommer och kramar mig. Vi går till soffan och sätter på en film.