Helt otroligt

Kapitel 8

-Jag tar tvillingarna och går ut en sväng! Ropar jag till Simon. Jag öppnar dörren och går. Jag tar hissen ner och börjar gå. Jag gick till parken och sätter mig. Då jag kände ett par händer för mina ögon.

-Gissa vem? Frågade nån som jag redan visste vem de var.

-Hej Stella! Svarade jag.

-Oh Gud va söta dom är! Hon ställer sig framför vagnen och gosade lite med dom.

-Du? Pratade du med Simon i telefon innan? Undrade Stella.

-Nej? Hurså? Undrar jag oroligt.

-Han pratade med nån när jag skulle kolla om du var hemma men jag såg dig gård barnvagnen och såg hör jag han säga "Hon får inte veta nått, det kommer kanske bli för mycket! Jag älskar dig med." Typ så. Säger hon tyst. Jag känner hur tårarna rinner ner för min kind. Jag tar barnvagnen och går hem. Jag smäller upp dörren och Simon kommer och undrar vad det är. Jag svarar inte utan går in och packar en väska med kläder till mig, och en till tvillingarna.

-Melissa vad gör du?! Frågar han oroligt. Jag svarar inte nu heller utan bara går ut. Jag går till Stella. Hon sa att om jag ville fick jag bo hos henne. Inte hela livet utan bara tills Simon berättar vad han håller på med.