Tori Hawk och titanens sång { PAUSAD }

Tanten fattar inte att detta är ett allmänt tåg

Väl på tåget kunde vi prata. Så jag satte igång att fråga.
Vart ska vi? New york.
Varför? Du får se sedan.
Ja, raka bra svar. Typ...
Gröna och gula kullar svischade förbi fönstret. Jag och Kenny satt på varsin sida på ett fyraplatsers ställe i tåget. Det kom en gammal skröplig tant och satte sig bredvid oss. Kenny började titta nervöst på henne. Varför var han så nervös?!? Tanten vände sitt ansikte mot mig. Jag tittade bort och började tänka på min dröm. Sången kvinnan sjöng hade varit med en gammal melodi som jag kände igen. Men jag vet inte ifrån var. Jag började nynna på den. Jag hörde Kenny svälja högt.
"Tori, vänd dig om sakta" sa han.
Jag gjorde som han sa. Den gamla tanten satt inte kvar. Istället satt det en kvinna med gult hår och gula vingar. Ja jag sa vingar.
"Harpya" gnällde Kenny.
"Vad gör ni i mitt tåg?" Frågade harpyan som Kenny kallade henne.
"Ditt tåg?" Frågade jag uppriktigt. "Jag trodde att detta var USAs typ lokaltrafik."
Jag kanske var dum men jag brukade kunna prata mig ur situationer. Precis då körde vi in på New Yorks station. Tajming? Jag vet inte.
"Ehum... jag måste nog gå" sa jag till tanten. Sedan trängde jag mig förbi henne tog Kenny i handen och sprang ut på stationen. Jag trodde allt var över men sedan hörde jag vinddraget av två vingar. Jag fortsatte springa med adrenalinet pumpande. Kenny travade bredvid mig. Vi kom ut från stationen. Mitt ute i en skog. Kenny sprang lättat åt ett håll och jag följde efter honom. Jag såg några jordgubbsfält och stugor men längre kom vi inte. Hon var för nära. Vi var tvungna att slåss. Men jag hade inget att slåss med. Jag visste att döden skulle komma nu. Men jag ställde upp. Harpyan högg mot mig. Hon lyckades och rev upp ett stora sår i min arm. Jag skrek till men jag tänker inte ge upp. Jag fick tag i hennes klo. Jag drog ut den. Hon skrek av smärta. Jag kastade den som en pil på henne. Den träffade. Jag förstod inte hur. Harpyan upplöstes i gult damm. Jag han höra Kenny säga
"De brukar inte attackera"
Innan jag föll ihop av utmattning. Mitt adrenalin var slut.