Mitt namn är Astrid och det här är min historia.
Jag är 14 år och kommer från ett ställe utanför Uppsala. Mina föräldrar är skilda så jag bor varannan vecka med mina två små systrar. jag har en Katt och två Marsvin. I den här berättelsen kommer ni f...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag kanske kunde klara det när jag va liten men att vara stark i snart 9 år är svårt. Folk som säger att man ska prata med dom vuxna hat fel det blir bara värre. Men dom som säger det har aldrig varit med om det som dom vet inte hur det är.
För om man säger till dom vuxna så får man gå till kuratorn. Men att gå till kuratorn innebär att du missar många lektioner många tänker säkert att det är väl men jag hamnade efter i många ämnen och fick ta hem och jobba så jag fick det mycket mer tuffare i skolan. Jag är där för att lära mig så om jag ändå gör det mesta hemma varför ska jag gå i skolan då jag mår ju bara skit där.
Åren gick och det blev bara värre mest psykiskt nåra slag har man fåt och många knuffar blivit spottad på.
Men sen i slutet av 6an skulle vi splittras till 7an jag tänkte nu kommer det bli bra. Men det var samma skola så alla viste redan sin plats så det blev inte bättre att komma till en ny klass. Från en prat glad sprallig tjej till en blyg tyst tjej. Det är lät att hamna på boten men det är svårare att ta sig upp när du väl har slagit i botten. Jag har tagit mig en bitt men är inte ens kommit halvväggs och jag slog botten för nio år sedan. Jag kommer aldrig kunna bli mig själv igen men jag kan komma i närheten. Om det är ens möjligt.
Jag har förlorat många i alla dessa år men att förlora Olivia var värst. En ny tjej började i klassen jag var trevlig mot henne men sen blev hon bästa vän med Olivia och jag blev sakta bortglömd. Sen i 6 an så hade dom ett stort bråk och pratade inte mer sen till 7 an så bytte Olivia skolan har typ sett henne fem gånger sen dess en gång sagt hej.
Jag har förlorat många i mitt liv men att förlora Olivia var nog värst för vi var verkligen tajta eller jag trodde det i alla fall.
