Att lita på folk är det största misstaget jag har gjort i mitt liv. Att låta folk veta om mina känslor är svårt. Jag litade på en kille som frågade hur jag mådde.(ja jag känner han vi går i samma klass) Han undrade hur jag mådde och jag svarade att jag mådde sådär. Han undrade vad som hade hänt så jag svarade kort fattat och han sa jag skulle va med han i skolan eftersom jag hade bråkat med min bf så jag svarade visst. Senare efter typ välkomnat mig i gänget så fick han reda på att jag brukar läsa på fritiden. Sen betedde han sig konstigt och undvek mig. Folk dömer dig så lätt än sen om jag läser det gör mig inte till en annan person utan jag fortfarande samma person. Det är ett stort problem i dagens samhälle och vuxna som undra varför så många ungdomar är deprimerade nu för tiden.
Jo vi är deprimerade efter som nu är det mobbning än någonsin inte bara i skolan utan nu följer den med hem till sin kanske trygga plats genom mobilierna. Sen om mobbningen inte var nog så ska vi samtidigt prestera bra i skolan eftersom kraven är så mycket svårare.
Så nu alla vuxna som undrar här några skälen sen är det också pgr av stress.
Så att lita på folk är svårt eftersom den du kan lita på hundra procent är dig själv så det hjälper ju inte så mycket för dom flesta vill berätta för någon för att lyfta tyngden från axlarna.
Sen kan vi också prata om dom stora grupperingarna som är ett stort problem. Ledsen om du är en av dom ta inte illa upp säger bara min åsikt och hur det oftast är. Vi har dom populära som alltid ska låsas att dom är dumma i huvudet hänga med alla killar ha märkets kläder överdrivet mycket smink och ska sprida rykten alltså vara en riktig bich. Sen dom "normala" och inget speciellt med dom är bara sig själva och folk är okej med det. Sen dom utstötta dom tysta mobboffren som ingen tycker om eller i alla fall låsas inte tycka om.
Det är oftast rykten som är det största problemet eftersom man kan aldrig rikligt veta vem som började de vilket gör det svårare att få det att sluta.
Även om du kanske inte kan stoppa allt på engång men börjar med små saker t.ex. stå upp för varandra eller säga hej i korridoren.
För ni som vet med er att ni är mobbare så går det alltid att sluta tänk om det var någon som betyder mycket för er som blev utsatt för det här varje dag hur skulle du mått då att se någon som betyder mycket för dig lida eller dig själv för jag lovar ingen mår bra av det som händer i vårt samhälle för tänk om din dumma kommentar på svenska lektionen tog någons liv för du visste inte hur den behandlas hemma och på nätet den blev slagen hemma och nät mobbad. Eller den tjejen du sa på matten var tjock men hon svälter sig själv till dötts. Såna kommentarer kan ta någon annans liv för DU inte tänkte dig för innan du öppnade munnen. Jag tror inte att du vill ha någons liv på ditt samvete. Bara en liten varning för framtiden.
------------------------------------------
vad vill ni att jag skriva fortsätta eller skriva noveller eller försöka med båda
// Dirtsa <3<3
YOU ARE READING
Mitt liv
Teen FictionMitt namn är Astrid och det här är min historia. Jag är 14 år och kommer från ett ställe utanför Uppsala. Mina föräldrar är skilda så jag bor varannan vecka med mina två små systrar. jag har en Katt och två Marsvin. I den här berättelsen kommer ni f...